Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 1

Mr Andley säger att den är mycket gammal och att han är mycket rik och allt sådant der, som menniskor fråga efter — men han kan aldrig drömma om att gifta sig med mig. Att blifva hans hustru skulle vara en alltför stor välsignelse. 40, Gertrud, Gertrud! Du får se honom om söndag, mamma. Anse mig ej alltför dåraktig till dess. Nu skall jag gå ner och spela schack med fader Lifford. Det försätter honom alltid i godt lynne, när han får göra mig matt, och jag vill hafva honom vid mycket godtlynne just nu. I trots af hennes fortfarande baltande gick hon med lätta steg ut i salongen. Hennes sätt var helt och hållet förändradt; dess vårdslösa sjelfsvåld hade försvunnit och hennes mor stadfästades i den tron, attlitet ombyte varit henne mycket nyttigt. Hon förstod icke ännu den stora förändring, som nästan omskapat hela hennes natur — uppvaknandet af denna kärlekens allt upphifvande kraft, som hittills legat i hennes hjerta likt en sluten blomknopp. Adrien dArberg hade i sin tidiga ungdom varit mycket fästad vid en kusin till honom, som dött af lungsot vid 18 års ålder. Hennes dyzder, hennes brinnande gudsfruktan och helgonlika död hade gjort ett intryck på honom; som ingenting kunnat utplåna, och hennes minne hade varit förenadt med hvarje hans lifs sträfvan och intresse. Hon var en tyska — en af dessa bleka, ljufva blondiner, hvilka uttrycka en medfödd känslofullhet, gränsande till melankoli. Hennes lynne var allvarligt, fridfullt och mildt. I hennes tillgifvenhet för honom hade det legat något på en gång romantiskt och religiöst. Hon ade haft en anipg om sin tidiga död och aldrig emotsett