Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 1

tankfull ut och talade ej mera till henne den aftonen, men satt a samma plats. Maurice hade blifvit ombedd att sjunga. en: ny romance; som mrs Crofton just fätt från: Paris. Orden voro: af Victor Hugo, den kallades ?Le Fou de Tolede?: Han samtyckte, och när han kom till. följande vers, fästades hans ögon ofrivilligt på Gertrud: Un jour Sabine a tout donre — Sa beautå de colombe Et son amour, Pour Panneau dor du Comte de Saldagne Pour un bijou — Le vent qui vient å travers la montagne Me rendra fou! Hon märkte ej hans rörelse, men musiken i.denna sång — som var lidelsefull och vild, som en. passionerad dröm, tycktes äfven harmoniera med hennes tankar. FJORTONDE KAPITLET. I sin mors:armar — vid. sin mors fötter — tillbringade Gertrud de närmast följande dagarne. Detta mörka rum hade blifvit henne mycket kärt. . Hennes känslor stodo nu mera än förr i öfverensstämmelse med dess anblick. Hertigens af Gaudia re tycktes gillande se ned på henne, då hon genom hvarje litet bemödande, som :stod i; hennes I makt, försökte att bidraga till sin-:mors trefnad. Hon berättade henne mångfaldiga gånger alla detaljerna af sitt vistande vid ! Andley Park; roade henne med beskrifnin1 gar 2 de menniskor hon sett; kom henne Istundom att le och stundom alt sucka, och I förstod: hennes leenden, men ej henhes sucI kar, Sedan talade hon med henne om Adrien, gaf en noggrann beskrifning på hans utseende och sätt, upprepade hvart ord har