Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 2

Nästan för mycket! Jag önskar att jag ej hade blifvit kastad på derna bädd afrosor, ty jag är rädd ätt den gjort mig olämplig för ett annat läger.4 Ja, det är visserligen ej en mycket härdande atmosfer vi lefva i här, utan snarare förvekligande. Det är att flyta ned med strömmen i stället för att kämpa sig fram emot den. COch likväl, sade hon, hvad fel kan det ligga i ett letnadssätt som. lady Claras, så oskyldigt som det: är?. Och huru kärleksfull hon är! Älskande och älskad, spridande olädje omkring sig och sjelf njutande af.den lycka hon bereder andra. Jag tycker att det är en riktig njutning att se henne, sjelf så vacker, midt ibland skönheter af alla slag. Genom att förändra ett enda ord kunde man tillämpa på henne den vackra franska versen: Et rose elle a våcu, comme viventles roses. Sant4, svarade han med ett af sina dröjande tankfulla leenden; men blef hon försatt i verlden för att framlefva sina dagar som en ros eller för att uppfylla sitt räm på lifvets stora valplats? Hennes tillvaro tyckes mig alltid för mycket likna Evas i paradiset — Evas före, icke efter fallet. Gertrud bortplockade alla de Tosenröda bladen på en af de blommor hon höll i handen, och visade honom den gröna pistillen, som bildade ett slags kors. Ja!4 utropade han, man finner det till slut; men borde det ej hafva blifvit upptaSet förut? . : re Jag skulle nog tycka om lifvets vålplatst, sade hön, Smen att sitta stilla är hvad jag ruktar. or (Forts. följer.)