Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 2

att sluta med att blifva prest.. Gertrud bleknade, Maurice såg det och ett stygn af vild svartsjuka genomfor hans hjerta. Himlen vare tack, hon skulle resa dagen derpå och dArberg skulle sannolikt icke dröja länge i England. De skulle troligen aldrig mera träffas. Hvarföre hade han icke fruktat deras bekantskap? Hvarföre hade han, den dåren, talat så mycket med henne om honom? Han hastade att på ett afbrutet, brådskande sätt säga att han måste hafva minskat sin förmögenhet genom sina öfver drifna och slösande barmhertighetsverk och att detta sannolikt var orsaken till att han aldrig gift sig. Ah nej, sade hon lugnt, mr Andley, som känner honom väl, säger att han har stora egendomar både i Frankrike och Irland.? Ni har förvissat er om att han är rik ?4 frågade han i en ton af illa dold sinnesrörelse. Jag har hört det4, sade hon och blef sedan tankspridd, ty den franska bordstudsarens visare framskred hastigt och hennes otålighet blef nästan outhärdlig. Slutligen blef samtalet vid bordet midt emot.slut och Adrien kom och satte sig i den stol, som stod midt för henne, såsom om han nu hade märkt henne för första gången den aftonen. Miss Apley talade ifrigt med någon på andra sidan soffan. Maurice hade tagit en tid ning och tycktes fördjupad i den, men: var likväl nära nog att höra hvarje ord: som sades. Jag hör att-ni far hem i morgon, sade Adrien oeh såg på henne med ett ut: tryck af intresse; Ja, svarade hon utan alt upplyfta ögonen från den bukett hon höll i handen. Lifvet kan ej fåtillbringas bland blommor, icke mitt åtminstone.Har ni funnit er väl här?