Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 1

lag; hans böcker föremålet för hennes dagliga begrundande; hans närvaro eller frånvaro den styrande orsaken till hennes munterhet eller nedslagerhet. Han stod på mycket vänskaplig fot med henne, men icke mera. Detläg stor hjertlighet, men ingen undergifvenhet i hans sätt, och hon önskade heller aldrig att -se honom vid sina fötter; kunde hon blott någonsin ingifva honom ett deltagande för hennes öde, som kunde rättfärdiga hennes ständigt växande beroende af honom, så tycktes det henne, att detta skulle vara den högsta sällhet jorden kunde erbjuda. När de talade med hvarandra var hon på det oskyldigaste sätt skrymtaktig, ty hon införlifvade sig så med hans tankar och känslor, att de tycktes blifva hennes egna, liksom af en oemotståndlig naturkraft, och hans öfvertygelse och åsigter öfvergå i hennes själ genom en omedveten föreningsprocess. Hon talade med honom om sin barndom, sitt hem, sin mor; men i en helt annan ton än hon förr brukat. Detta var icke förställning, det var en förändring, förorsakad af det inflytande han utöfvade öfver henne. Hårdhet smälte i ljuset af hans öga, lättsinne försvann inför hans milda allvar och stolthet förbleknade vid sidan af hans fullkomliga enkelhet. Hon var händelsevis allena i salongen när Maurice anlände. Dagen var kall och alla menniskor togo sig motion, hvilket hon ännu ej kunde göra, och med en bok i handen och ögonen lika ofta fästade på elden, som på dess blad, hade hon tillbringat timmarne sedan frukosten. Hon höll på att fatta ett beslut, som kostade henne en stor ansträngning, men hvartill hon leddes af det allenastyrande inflytande, som nu: beherrskade alla hennes tankar och handlingar. Hon måste återvända