Aftonbladet – 28 januari 1862, sida 3

qvInnRor, som ICKE DI Bllta, Sla ac I lorsta rummet som sakna förmögenhet, således. de :i allmänhet för framtiden minstbetryggade. II samma arbete förekomma följande uppI gifter: : SOgifta qvinnor öfver giftermålsåldern, I som lefva af egna medel och ej behöfva arbeta 7,448, I som lefva af arbete. 39.948. TIDTGHANAG sr esritegrereng sä örnen 397,101 Lefva af andras underhåll.......... 47.579. Förbryterskor i arrester och korrektionsinrättningar ..................... 560. Summa 492,636. Detta under det ingen förnekar, att den svenska unga qvinnan öfverträffar qvinnan inom alla nationer i blyghet, i oskyldighet och gudsfruktan. — — —Fogifta qvirnornas öde är i allmänhet lika; beklagansvärdt som öförtjent. Enkornås statistik var år 1850 följande: Enkor, som lefde af egen förmöBenheb;.2a5..c...sAkekbikisprrer 59,483. som måste arbeta.. 30,098. som måste tjena. 2,419 2 Utfattiga. i... 67,807 — förbryterskor .......... 80; Summa enkor 159,887. Vi se således, att vi i vårt land hafva 100,000 enkor, som måste på sin ålderdom och efter sedda bättre dågar arbeta för sin dagliga föda, eller tjena eller tigga. Hvad slags arbete eller tjenst står qvinnorna öppet, samt huru ringa deras aflöning är, jemförd med männens, skildrar Agardh i gripande, ytterst mörka färger. Allmänt erkänd är numera den åsigten, ått qvinnans ekonomiska samt — till stor del deraf beroende -— moraliska och intel lektuella tillstånd återverkar på mannen och på samhället i dess helhet. Det ärsålunda icke blott pjunket, känslosamheten, utan äf: ven klokheten, fosterlandskärleken, som fördra, så långt möjligt, oberoende och betryggadl lefnadsutkomst åt qvinnan: ycken förbättring i lagarne i afseende på qvinnans samhällsställning har under de sednaste åren egt rum;. men ensamt lagar ärö otillräckliga för samhällsmedlemmarnes framgåendei odling: och sannt välbefinhän: de, för förverkligandet af lifvets uppgifter; det fordras tillika insigt och vakenhet hos den allmänna meningen samt en lifgifvande fläkt af den kristliga kärleken. Dessa sednare kunna till och med, i trots aforimliga lagar, uträtta mycket och komma dem att slutligen upphälvas äfven till : bokstafven: För öfrigt är icke alla gifvet tillfälle att direkte verka för lagarnes fullkomnande, men för deltagandet, välgörenheten och barmhertigheten står tillfälle öppet alltid :och för alla. Förutom lagparagraferna finnas pligter, som-måste ja klingas; föratt civilisationens välsignelse i högre mån skall komma alla till del, Det är de bildades och de förmögnes pligt att komma lagarne till bjelp att bekämpa fattigdomen och okunnigheten. lidandet-och: lagöfverträdelserna. Och nekas kan ej, att allmänheten visat sig i hand ling godkänna sanningen häraf. Såväl de öfverraskande stora bidragen, mången gån af Sokände gifvare, som de mångtaliga sm bidragen. till den mängd välgörenhetsinrätt: ningar, som dels finnas, dels föreslås, förutom: bidragen vid det ständiga vädjandet till allmänhetens deltagande Tör inträffade olyckor och ömmande omständigheter, tala ju det. skönaste språk om riklig vilja hos de ildade och förmögne äfvensom hos mänga af den öfriga allmänheten, att göra godt, l: att bjelpa der hjelp är af nöden. Vigtigt endast, att deltagandet och uppoffringarne gifvas de ändamålsenligaste riktningar och mest fruktbärande verkningssätt. ; För att höja qvinnan till så oberoende ställning och Pbetryggad framtid som möj-. ligt, fordras framförallt, att den allmänna . meningen genomtränges, af en mera praktisk åsigt om arbetets .ära, om vidsträckthe-) ten af passande verksamhet för qvinnan . samt en deretter lämpad uppfostran, så attl. många af de yrken, haändtverk, sysselsätt ningar, söm nu uteslutande tillhöra mannen, : blifva försörjningsmedel för qvinnor. Men en sådan -åsigt: blir först efter förloppet af mycken tid fullkomligt allmän och till-T lämpad: annens uppfostran afser insigter och färdigheter att änka försörja sig. sjelf .genom arbete, antingen i tjenst hos staten eller-enskilda, eller för egen räkning. i: Der tillgångar eller utvägar medgifva kostnåder, åsyftar qvinnäns uppfostran ensidigt utvecklingen af några oftast improduktiva färdigheter och insigter samt af hvadi sällskapslifvet kan lysa, tjusa elleriallmänhet anses vara ett oeftergifligt vilkor för ett s. k. bildadt fruntimmer, På botten af denna uppfostran ligger beräkningen, att . flickan all blifva försörjd genom giltermål, I icke genom eget arbete. SOgilt dotter be-k nämnes ock ännu i officiela handlingar och dagligt tal oförsörjd! Men som öfvån är nämdt, går hvar tredje. qvinna miste om försörjning genom giftermål och får bittert erfara .olägenheterna af sin uppfostran: En bokbindares, en handskmakares, en urmakares 0, m. a. dottet, huru lyckligare mången gång, om hon vore road af arbete och kunde försörja. sig genom sin faders yrke eller verksamhet, mot att hufvud: sakligenha lärt. sig vara intressant och ämabelX. Ingenstädest — säger Agardh — underrättas ungdomen, att ingen på jorden kan vara saönt lycklig utan att arbeta; i1genstädes, att hvar och en, som lefver för att blott njuta, aldrig kan hinna sällheten, aldrig bibehålla -denna jemnvigt i själen. som är vilkoret för all andlig och verldstig lycka. 2 korv Historien visar ock, att mensklighetens största välgörare och snillen varit de arbetsammaste, äfvensom: att arbetets ära är en af grundskilnaderna emellan den antikaT och -den kristna bildningen, : YA CRGfraktat an Avinnana AMARCEkaAnNAP -..