mina i afseende på befrämjande af och delaktighet i sjelfva stölden, som mot henne förekomma. Såsom ett friande skäl har domstolen äfven behagat anse att jag före nålens anträffande varit i enrum med hustru Lindqvist, hvaraf tyckes som om denna myndighet supponerat möjligheten af att jag skulle ditfört nålen. Hvarifrån skulle jag då hafva erhållit densamma? För att bevisa orimligheten af en dylik supposition vill jag i detta fall: citera följande ur mina slutpåståenden: s 41:0 har intet enda af de vittnen, för hvilka Lindqvist före visitationen uppvisat det stulna guldet, deribland observerat nålen; 2:0 likaså hafva Lindqvist och Wiström erkänt att vid visitationen hos mig, oaktadt den skedde nästan omedelbart efter Jerngrens aflägsnande från min bostad, icke någon nål funnits i det anhållna paketet. Hvem bör efter allt detta anses hafva under tiden innehaft nålen, jag eller hustru Lindqvist? Häraf synes ztt domstolen gjort till sin åsigt hustru Lindqvists påstående, det jag medfört nålen till hennes bostad; och hår hon antagligen ansetts långt oskyldigare än min hustru, vilken ålades urtjufva edgång. På ofvan anförda grunder anser jag mig hafva ullt skäl att vidhålla de påståenden jag i råd-: nusrätten mot hustru Tändgvist framställt, nemigen att hon måtte stånda tjufsrätt för innehafzande af den stulna nålen,hvilket enligt min wsigt är liktydigt med befrämjande af och deliktighet uti stölden hos fru Steuch, samt då hon ippgifvit och sökt leda i bevis att jag fästat nåen i hennes kläder, yrkar jag vidare å henne nsvar för att hafva velat binda mig till innevafvare af den stulna nålen. I fråga om rättegångskostnader, tidsspillan och frig ersättning bestrider jag helt och hållet rådwusrättens utslag och yrkar, med afseende på !en längre tidsutdrägt, som genom målets hand öde i hofrätten blir en följd, äfvensom deraed förenade kostnader, att den ersättning af emhundra riksdaler, jag i rådhusrätten äskat. nåtte ökas till 750 rdr riksmynt, hvilka antin.en den som bäst gälda gitter eller dertill mes röfvas skyldig måtte åläggas till mig utbetala. )fyerlemnande jag härmedelst saken till kongl. wofrättens pröfning med full öfvertygelse och äker förhoppning att nu ändtligen sent omsider le brottsliga måtte drabbas af ett välförtjent -traff och jag jemte min familj komma i tillälle att efter många utståndna svårigheter och förrätter få njuta en fullständig upprättelse. Stockholm den 23 Jan. 1862. : CC JT MNarostodk