Aftonbladet – 27 januari 1862, sida 2

Jaså, men i det fallet håller jag ej med den gamla doktorn. Verkligen!4 utropade Mark, med ett högt skratt. En qvinna kan till exempel få skjuta; om hon bara icke förstår att ladda sin bössa utan håller den som en parasoll; och folk må sjunga och spela, men de böra akta sig att ej göra det så väl som sångare och skådespelare till profession. Likaså kan ett fruntimmer få läsa latin, om hon blott ej kan det alltför väl. Ni tyckes vara mycket rädd för fullkomlighet, sade Adrien, i det han leende upplyfte hufvudet. Ja, jag är så, svarade hon, i det hon långsamt vände sina talande ögon mot honom. Och jag dyrkar den, utropade lady Clara Yhvarhölst, jag finner den. 3 S Och hvar finner ni den? frågade Adrien. Der, svarade hon, då hennes favoritkusin visade sig i dörren till orangeriet, och man måste medgifva att, om också ej i hvarje hänseende, hade hon dock, hvad det yttre beträffade, fullkomligt rätt. Lady Roslyn var skön och högväxt och hennes sätt, som var särdeles egendomligt, stod i en harmonisk öfverensstämmelse med hennes utseende. Det var vackert att se ienne och lady Clara t.llsammans. De voro mycket fästade vid hvarandra, och slägttycke sal ett slags likhet åt tvenne ansigten och sätt att vara, som likväl väsendtligen voro nycket olika. Vi talade om fullkomlighet, Ellen, och lu kom just i samma ögonblick — det lefrande beviset för ett påstående, som jag ryss gjort. Hvilket påstående, det kan jag just unlra?4 sade lady Roslyn leende, i det hon