Aftonbladet – 27 januari 1862, sida 2

af alla menskliga varelser skulle jag hafva trott att han minst var i er smak. Oeh hvarföre det, lady Clara? ,Edra åsigter äro så vidt skiljaktiga i nästan alla ämnen.4 CMen sympati och tycke äro helt olika saker. Och kan det finnas sympati utan öfverensstämmelse? Derpå är jag icke så säker, undantagarde i händelse af en allt beherrskaride tillgifvenhet, som har slagit så djupa rötter i två hjertan, ursprungligen danadeisamma form, att ingenting utifrån kommande kan intränga djupt nog att rubba det elektriska sambandet af deras förening — undantagande i sådana sällsynta fall, der kärleken är starkare än döden och sjelfva lifvet. Jag kan knappast medgifva, att det kan finnas mycken sympati, der alla förhoppningar, farhågor, önskningar och intressen äro fullkomligt olikartade. Kan iz göra för er begripligt hvad jag menar, lady Clara? Den tillgifvenhet, som skapar sympati under sådana omständigheter, är af det högsta och ken slag; men, der den ej finnes, kan a tning och tycke, men ej sympati ega rum. Det är Iätminstone min sit af på ken. Menar ni då t. ex. att det ej finns någon sympati emellan oss båda?4 4Ieke den ringaste, skulle jag tro. Hon skrattade, men tycktes ej rätt nöjd. Jag skulle hafva trott, att i våra anla och kävslor, vår kärlek för skönhet i konst och natur, vårtintresse för litteraturen skulle finnas tillräckliga grunder för sympati. Nej, det gifver ämne för angenäma samtal, för ett särdeles; behagligt umgänge, för stor godhet å ena-sidan, och en tacksam och beundrande högektniog å den andra!