Aftonbladet – 27 januari 1862, sida 2

ton, förstås! rodnade hon starkt, plötsligt ihågkommande att Adrien var fransman, och fruktande att hon hade visat brist på takt genom att vägleda Mark i valet af hans hjelte. Adrien märkte det och befriade henne ifrån hennes förlägenhet genom att skämta deröfver. Hon såg på lady Clara och sade: Jag talar ofta utan att tänka, kanske emedan jag så ofta varit tvungen att tänka utan att få tala. Det måste vara mycket obehagligt4, anmärkte Mark. Det har aldrig händt mig. Hvad jag tänker säger jag alltid ut. CJag är rädd att edra tankar icke sväfva så särdeles högt, kära mr Apley4, anmärkte lady Clara med så låg röst att han ej kunde höra det. tMen kanske de löpa desto rakare till målet i stället, hvilket kan vara bättre, hviskade Adrien. Mark vär en stor favorit hos sina vänner. Han var så liflig, ädelsinnad och godhjertad, och det låg en anspråkslöshet i hans enfald, som gjorde den nästan älskvärd. När han sade något enfaldigt, sade de icke: stackars Mark, utan: den kära -Mark. Han var för god för ömkan. : Gissa hvem jag väntar hit i dag, men icke apropos af hjeltarX, sade lady Clara; i förbigående sagdt, har ingen af.oss nämnt sin mer än mr Apley. SLåt oss lemna dem i fred dåX sade lady Roslyn, och säg oss hvem du väntar?X Sir William Marlow och min broder Henry... SÅN, kommer Egerton hit? Det skall li bra roligt att få se honom!4 utropade Adrien. Tycker ni verkligen så,) mr dArberg? Det gläder mig, men förvånar migjtillika;