UUUCI TU dd UTI AROR VIS HG PPEREN. 2IvVvIRSGalllgen, begärdes och gafs densamma om igen. UTRIKES DANMARK, Regeringen är sysselsatt med utarbetande af förslag till ny tulltaxa. Feedrelandet Spprianar landets köpmän att under förberedelserna härtill ingå till regeringen med upplysningar och yrkanden som kunna gifva stöd åt ettframåtskridande i tulllagstiftningsväg, hvarutinnan Danmark står ganska långt tillbaka. FRANKRIKE. En deputation af frimurare uppvaktade den 16 dennes prins Napoleon, för att protestera mot marskalk Magnans utnämning till stormästare. Prinsen lofvade att lägga sig ut för dem hos kejsaren. Hertigen af Aumale arbetar för närvarande på ett verk öfver Julimonarkien i jemförelse med kejsarriket. Korrespondenter från London försäkra, att Frankrike ensamt inledt underhandlingar, för att förmå de amerikanska nordstaterna att upphäfva blokaden af sydstaternas hamnar, emedan England icke vill biträda dessa underhandlingar, utan endast gifva dem sitt moraliska understöd. ENGLAND. Tre parlamentsmedlemmar, Beresford Hope, Lyall och Gilpin (tory, whig och fredsvän af manchesterskolan) ha inför sina valmän uttalat sina åsigter i den amerikanska frågan i sin helhet samt Trentsaken särskildt. Toryn sade, att norden ville -ha.ett oinsskränkt herravälde öfver södern utan att i ringaste mån tänka på slafvarnas emancipation; whigen, att det blott gälde en suprematistrid, och att slaffrågan endast var en medelbar anledning till brytningen; manchestermannen slutligen, att de norra staternas mål naturligtvis var att genomdrifva slafemancipationen och göra den sanna demokratien till en verklighet. Vi anföra detta såsom karakteristiskt för de tre parlamentariska hufvudpartiernas ställning under den förestående sessionen. Trots denna olikhet i uppfattning förklarade sig dock alla tre ofvannämnda talare fullkomligt gilla regeringens förfarande i Trentfrågan. ansarfregatten Warrior skall göra en färd söder ut, för att landsätta trupper i Lissabon, hvilka derifrån skola fortskaffas till de vestindiska och medelhafsstationerna. I en stenkolsgrufva i North Shields ha 250 arbetare blifvit instängda, derigenom att en maskindel, som vägde 20 tons, nedstörtade i ett schakt, ryckte med sig alla möjliga föremål på sin väg och igenspärrade ingången. Man hade hopp om att kunna rädda de instängda arbetarne, men i sjelfva fallet slog maskindelen ibjäl 5 personer. TYSKLAND. En af de förnämsta bland de ledamöter i förra preussiska kammaren, som kämpade för polska nationaliteten i preussiska Posen, var doktor, Niegolewski. Han; har äfven i år blifvit vald till representant för sitt distrikt. — Valförrättande myndighet tillskickade honom hans fullmakt på tyska språket, och Niegolewski vägrade mott2ga den, emedan ett af hans yrkanden är att det polska språket skall vara det officiella för polackarne. Postbudet uppspikade då fullmakten på Niegolewskis dörr. Han tog ändå icke notis af den, och som han icke infunnit sig i deputeradekammaren skall nytt val nu anställas. Troligen blir Niegolewski omvald och fortsätter sin taktik för att ma andra till efterföljd i likartade i SPANIEN. Den officiella tidningen i Madrid berättar, att de svårigheter, som så länge lagt sig i vägen för utförandet af fredstraktaten den 26 April 1860 mellan Spanien och Marocko, omsider blifvit undanröjda. Spanien har nu förpligtat sig att utrymma Tetuan, så snart Marocko erlagt en del af de krigskostnader, som det enligt nämnda traktat skulle betala, och för öterstoden får den spanska regeringen pant i de marockanska tullinkomsterna; slutligen har kabinettet i Madrid erhållit löfte om fri religionsutöfning af den katolska läran i hela Marocko, och särskildt i Tetuan, der en missionsanstalt skall inrättas. Spanien fordrar således en fördragsamhet, som det sjelf vägrar att visa till och med kristna trosförvandter. i ITALIEN. Brofferio interpellerade den 17 dennes i representantkammaren ministeren i anledning af de insamlingar af S:t Peters penning, som landets fiender föranstaltat, för att smida våpen mot den italienska regeringen; man börde, menade Brofferio, tillämpa strafflagen mot dem, som gjorde detta. — Ricasoli medgaf, att dessa insamlingar skett till Italiens skada, men trodde, att Italien sjelf ganska litet bidragit till desamma samt att det ej lönade mödån att straffa insamlarne; för öfrigt var Roms suverän äfven den katolska kyrkans öfverbufvud, och Italiens institutioner tilläto icke någon åtgärd, som gick ut på att fy påfvens afsigter, Kammaren öfvergick derpå till dagordningen. I en flickpension i Neapel föreföll nyligen ett eget uppträde. Detta institut, som har namnet I miracoli Sgekterre stod förr under enkedröttningens direkta ledning öch under presterskapets omedelbara inflytahde. Efter införandet af sakernas nya ordning har regeringen öfverlemnat dess styrelse åt en särskild kommission. Helt nyligen fordrade man att lärarinnorna skulle aflägga trohetseden. Då dessa i sin obeslutsamhet vände sig till sina förra rådgifvåre och biktfäder för att bli upplysta om hvad de skulle göra, målade fäderna med så starka färger de helvetesmarter de skulle ntikätta co för am då aflade trohetsed till :