jemnmod i olyckan och hans ädla resignation, men i de första akterna står det våldsamt patetiska och vulkaniskt frambrusande och passionerade i hr Dahlqvists vanliga tragiska manår elltför mycket i strid med den gamle marskens enkla väsen och lugna sjelfmedvetna kraft. Hr Swartz gaf en ganska god och konseqvent hållen bild af den svage konung Birger. Hr Elmlund gaf äfven en bestämd individualitet åt den till resterskapets gunst friande hertig Erik. Hr Arlbergs Waldemar var en smula fadd, såsom han skulle vara. Hr Josephson gör effekt såsom den listige, hale, smygande munken. Hr Lundbergh ger med lif, värma och nyansering den uppbrusande och hämdlystne Ambjörn Ufssons parti. Fruarne Hedin och Hvasser uppburo med vanligt savoir faire sina roller såsom Torkel Knutssons hustru och dotter. Litet hvar inom salongen torde likväl ha gjort den anmärkningen, att de i sin yttre apparition voro mera såsom två systrar än som mor och dotter. Tiden tillåter oss icke i dag ingå på en mera detaljerad granskning. Konungen, drottningen och prins August bevistade representationen. Sedan orkestern under en af mellanakterna spelat folksången, begärdes och gafs densamma om igen.