Aftonbladet – 25 januari 1862, sida 2

Jo, men jag kastade bort både rosen och törnet. Nej, jag tror att ni plockade rosen, men lemnade törnet qvar. Men för att återvända till det vi nyss talade om, så är det af egen erfarenhet som jag fruktar äfven ett välvilligt inblandande i hvad som kan få ett afgörande inflytande på andras öde. CHuru så, mr dArberg? Ar ni då ej den försigtigaste af alla menniskor? 4Icke alltid. Till exempel när jag to Maurice Redmond med mig till alien, 8 beredde jag mig. sjelf det oändliga nöjet af att befrämja utvecklingen af en talang, att glädja en menniska och skenbart visa välvilja; men jag har ofta sedan känt, att det hade varit mera verklig godhet att ej i förtid vilja öppna en knopp, som, om den var bestämd till blomning, skulle blifvit jemnare och mera harmoniskt utvecklad genom en långsammare process. Att motstå goda ingifvelser är en af de svåraste lärdomar vi hafva att lära. COch en som jag aldrig ämnar att lära mig; jag anser det alldeles tillräckligt att motstå de onda ingifvelserna, bäste mr dArberg, och att låta denna hittills fängslade Lady-Bird få försöka sina vingar och njuta af sin fribet, är efter min öfvertygelse en god atsigt. Således är moralen af er historia bortkastad på mig — isynnerhet som jag tycker om er tio gånger mer för en obetänksam godhjertad handling, än för alla de visa och förnuftiga goda gerningar ni någonsin utfört. Ni vill såledesicke hjelpa mig att förvrida det vackra hufvud, som jag skall visa er litet sednare? Nej, men jag skall komma och gifva akt på verkningarne af ert system. Något sednare på dagen blef Gertrud nedburen till förmaket och derifrån rullad i en trädgårdsstol till orangeriet på andra sidan af parterren. Detta var äfven möbleradt som en salong, och lady Clara tillbragte der ofta flera timmar af dagen. Hon lade henone på en hvil