Aftonbladet – 24 januari 1862, sida 3

Få vi krig till våren? Liksom förra vintern gör man sig äfven nu denna fråga i Danmark, hvarest allting står!i samma sväfvande ställning och der de försändningar af krigsmaterialier till Sles? vig, som under de första dagarae af året egt röm, innebära en erinran om de krigiska eventualiteter, som icke blifvit aflägsna. En författare i danska Dågbladet besvarar ofvanstående fråga på följande sätt: Man hör denna fråga oupphörligt framställas, och svaret är oftast en axelryckning, en betänksam min. När vi säga: nej — vi få icke krig i vår, så sker det icke der: före att vi anse ministören kunna, på den väg hön valt, afrända kriget, ej heller vara i stånd att genom internationella underhandlingar med de begge tyska stormakterna åstadkomma ett drägligt afgörande och slut på våra stridigheter med Tyskland, utan det är blott och bart af det enkla skälet att Preussen och Tyskland icke vilja hafva krig med oss förrän de anse sig starka nog att tukta038 till sjös — starka nog att hindra oss från att förstöra deras unga örlogsflotta, hämma deras sjöfart, uppbringa deras fartyg och blokera deras hamnar ). Kort sagdt: så länge Preussen och Tyskland icke kunna expediera oss i en hastig vändning?, så änge få vi ej krig, och det är derföre lika onödigt som oförsvarligt att göra eftergifter, hvilka törsvaga och förödmjuka staten samt-demoralisera nationen. Hvarje eftergift af vår goda rätt är i högsta grad farlig och leder oss in på en väg, der man förlorar allt fotfäste och ej kan hejda sig förrän man står på branten af afgrunden. Efter hvarje eftergift bli vi försatta i en sämre ställning, som återigen leder till nye och större eftergifter, och till slut skall det visa sig att vi ej kunna göra flera eftergifter utan att alldeles tillintetgöra statens sjeltständighet och oberoende. Vi nödgas då emottaga striden under de mest ogynnsamma förhållanden, och hafva med minskade tillgångar större svårigheter att öfvervinna, ty vi skulle ej blott kämpa för att vinna vår ursprungliga goda rätt, utan äfven för att ) Förtattaren i Dagbladet anför härvid ett yttrande i Kölnische Zeitung en af de första dagarne på året. Det hette der: Tyvärr är Preussen mycket för svagt, såsom den minsta stormakten, att ordna den slesvigska saken emot hela Europas vilja. Det fins tillsvidare ingen annan utväg för oss än att nedlägga en protest, bygga en flotia och afvakta sådana konjunkturer som i tyvärr försummade åren 1854—1856.5