skicka vagnen att hemta er, så att ni behöfver ej vara orolig för den saken.? Jag förmodar att pappa blir. borta en längre tid? . Två månader allraminst hörde jag sägas. Vid detta svar. blef Gertrud, tyst och temligen belåten.Hon skulle sannolikt få stanna der hon var, åtminstone några dagar till, och hon misströstade ej om att. erhålla sin mors samtycke att göra ännu ett besök på Andley Park före hennes fars återkomst. På eftermiddagen kom Edgar att besöka henne och framförde mr Liffords ursäkter till mr Andley — icke till 1:dy Clara — för det besvär Gertrud förorsakade i hans hus, och beklagade att hans egen plötsliga resa till Spanien hindrade honom att infinna sig för att personlige tacka för deras godhet emot henne. r Andley, som hade tagit mycket liten kännedom om hela saken, blef helt förbryllad öfver att finna sig hatva fått en så framstående roll deri, men han var born artig och förbindlig; han var viss på att det var ett stort nöje för lady Clara och Peder att miss Lifford skulle få stanna hos dem så länge som möjligt, med flera välvilliga uttryck. Och derpå mötte Edgar sin far vid stationen och ingenting vidare talades mellan dem i ämnet, mer än en kort fråga om Gertrud befann sig väl, hvilken fråga besvarades jakande. Och båda voro samma afton i London och gingo följande dagen ombord till Spanien. Det var mr Liffords högmod som hade aftvingat honom detta höflighetsbevis, som ko stade på honom mycket, men hvilket han var för väl uppfostrad att underlåta. Men det föreföll honom som om Gertrud varit bestämd att utgöra en beständig källa ti! förtret för honom och att händelsen nu set! henne i samband med det sjuka ställe, som så länge grott utan att kunna läkas i hans hjerta. Gertrud skref små glädtiga, ömma biljet ter till sin mor, i hvilka hon talade om sir njutning at den omvexling hennes missöde si