Aftonbladet – 24 januari 1862, sida 3

återvinna allt hvad vi deraf hade uppoffrat genom de upprepade eftergifterna. Hvad vi kunna fordra är således att det ej göres flera eftergifter -och ej efterskänkes mera af vår goda rätt. Men det är en ganska kort frist, att ej få krig i år elleri vår. Vilja vi undgå kriget under en längre följd af år, vilja vi vänta ett hjelpligt slut på de tyska stridigheterna, så måste vi framför allt vara i ordning att mottaga kriget, och det blifva vi endast på det eättet att vi af alla krafter samt på helt annat och mera planmessigt sätt än hittills rusta till sjös. Då örst kunna vi utan oro motse framtiden, ty vår motståndare får i såd: nt fall vida flera och vida större intressen att vedervågai el krig än vi; han skall derföre med all sin förmåga söka undgå kriget och heldre foga ig i en billig uppgörelse och afslutning al vistepunkterna. De sednaste uppfinningarne artillerivetenskapen, såväl af nya konstrukioner å skjutpjeserna som isynnerhet de .yare ihåliga projektilerna, fylda med glölande jern, hvilket mycket fort och beqvämt mältes medelst elden från ångpannan, gör n alldeles ny sjökrigsmateriel nödig; nemigen fartyg, hvilkas sidor bestå af ogenomrängliga tjocka jernplåtar; och vitvifla deröre icke på att det snart sammanträdande iksrådet skall villigt anslå medel till snarast möjligt anskaffande af ett passande sjöörsvar af denna konstruktion, äfvensom tili -åra segellinieskepps förseende med propeler. Dessa uppoffringar måste göras, om Danmark skall kunna försvara sin sjelfstänlighet och oafhängighet; eljest blifva vi värnlösa. Vilja vi undgå kriget, så måste vi vara veredda på det. Men härtill fordras, utom tt förökadt och förbättradt sjöförsvar, hvilset är hufvudvapnet, ytterligare att hufvudstadens befästande, nemligen sjöbefästningen, ullbordas, så att man må kunna draga flotan ifrån hufvudstaden, samt att landtarmen ,rganiseras till en stridsduglig och pålitlig här. Hufvudsaken kan ej vara, i förhålande till Tyskland som har många gånger större landmakt än Danmark, att br nga ar nån upp till der största möjliga styrka, ty vi skulle ändå icke kunna ien hufvuddrabbning på Jutland hejda fienden. Det är vigigare för oss att ha 30,000 man disciplinerade, väl öfvade och väl anförda trupper än 30,000 man mindre pålitliga milistrupper i utspädda och derföre dåliga kadrer. Landets belägenhet anvisar oss att till det ytersta försvara åtskilliga terränger på östra xusten af halfön, icke våga någon hufvuddrabbning i det inre af landet, men medelst plötsliga landsättningar från öarna tränga :ram från de ockuperade terrängerna i fiendens rygg och flanker, göra honom allrarsamt afbräck, afskåra hans operationslinie och derigenom drifva honom ned mot söder och ut från halfön. Sålunda förberedda till kriget skola vi djerft kunna se detta i ögoaen, och hvar man skall göra sin pligt, ty så strider han till gagn för sitt fädernesland, den danska monarkien.