Aftonbladet – 24 januari 1862, sida 2

ordalag, som vissa andra. Tycker ni om barn eller tycker ni om hundar? Någon har sagt, att man lika gerna kunde fråga: tycker ni om folk? Hvad kan vara mera olika än en pion och en ros?4 6 4Ingenting?, svarade Gertrud, dröjande och leende, Sutom några ansigten jag har sett och —? hon tvekade. Hvad ämnade ni säga? 4 Åh, jag tänkte på mrs Apleys och ert. Lady Clara skrattade, ty jemförelsen var mycket träffande. 4Ja, ni pöminte mig, i första ögonblicket jag såg er, om en mossros, den skönaste och mest rikt klädda af alla blommor. Aha, ni har läst den vackra tyska fabeln öfver dett: ämne? 4Icke på tyska, men Maurice Redmond te den åt mig och satte musik till den.? Jaså, min vackre unga musiklärare? År han skald också? Kan ni upprepa den för mig? t Jag vet knappt om jag kommer ihåg ör nen jag hor att den lydde ungefär så här: Blommornas engel, af nöjen trött, Lade sig ner och slumrade sött. Vingarne öfver sitt bröst han lagt; Men vid hans bädd stod en ros på vakt. När från sin sömn han vaknat igen, Sett sin ljufligt rodnande vän, Stod han upp i sin herrskareprakt, Talade, tjusad af skönhetens makt. eSkönast, Han sade, bland blommor du är; Drottningskronan ;j lunden du bär. Säg mig hvad gåfva du helst begär, Säg blott — och allt jag åt dig beskär! Rosen, hon log som än i dag: Skänk mig, hon sade, et nytt behag! Då vardt engelen vred i sin själ: Drottningens sinne nu kände han väl. Mossa från marken han tog med harm, Kastade den i drottningens barm. Men i den gröna prydnad hon fick Dubbelt skön hon stod för hans blick.