Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 2

han ej så mycket på en olyckshändelse, som på att barnet hade företagit sig något obetänksamt, Han älskade henne mer än han sjelf visste af, men hade aldrig känt sig lugn för henne, och han ryste nu, då han kom ihåg hur utledsen hon varit på sitt hem — huru bon trånat efter ombyte — hennes sällsamma frågor och underliga fantasier. Då, hennes häst, som blifvit fasttagen på en åker af några bönder, hemfördes sent på natten, blef hans ångest ytterlig och han hade aldrig funnit det så svårt att visa sig lugn. Karlar utsändes åt alla håll. för att söka henne, och det var endast med hufvudet oömdt i händerna i oaflätlig bön framför altaret som han kunde beherrska sina känslor. När underrättelsen att. hon vari säkerhet anlänt e, var hans enda, tanke att gå till henne, Det fanns skäl som kommo honom att. afsky. blotta åsynen af Andley Houses murar, men de uppslukades alla af håns fasta beslut att se barnet och förvissa sig om att hon ej var allvarsamt skadad, och till: vägande, hennes kammarjungfru att följa honom, gat han sig hvarken rast eller ro förr in han stod, vid hennes säng. a Hon räckte honom båda sina händer melan tårar strömmade utför hennes kinder. Det är just vaekert det här, brummade van med qväfd röst, det är bra roligt att ha lig liggande här på detta nymodiga ställe, itan någonting eller någon som ej är främnande för oss omkring dig?; och han höll ennes handsoch strök den sakta, medän hon .nappast kunde låta bli att småle åt hans ullkomliga, brist, på uppskattande-af den könhet och beqvämlighet, som rådde i de ninsta detaljer, såväl som i dethela afhenjes nuvarande bostad: Och, hvad. skall det nu; bli af, barn? Je säga mig att du ej kan gå och att dök