Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 2

— I Italien har bildat sig en Nationalskytteförening,som till sin president valt konungariket Italiens kronprins Humbert, konung Victor Emanuels. äldste son, samt till sina vice presidenter :generalerna Garibaldi, Cialdini och TAngrogna. Vid mottagandet af det.honom: erbjudna presidentskapet för föreningen, yltradesig prins Humbert om vigten af en allmänt utbredd färdighet i bruket af vapen på ett eätt, som eger intresse äfven i andra länder, der fölkbeväpningsiden börjat vinna insteg och tillämpning. Den unge furstens ord få nu ökad betydelse deraf, att man anser dem inspirerade af hans fader konung Victor Emanuel sjelf. Han yttrade: Mina herrar! ; Vid första steget på: min; politiska bana erfar mitt hjerta en djup tillfredsställelse att ha fått det äfofalla värfvet mig uppdraget att ståri spetsen för er: -Jäg är min älskade fader tacksam för det han uppfyller min lifliga önskan att; börja-göra mitt fädernesland tjenster. Jag hyser en fast tillförsigt, att den institution, som vi i dag inviga, skall i Ita!ien åstadkomma lika beundransvärda resultater som den har frambragt i grannländerna. Vi skola uppbjuda hela värt bemödande att föra henne derhän, att föröka fäderneslandets krigsstyrka och försvärsmedel samt att inöfva den italienska ungdomen i vapnens bruk, på det hon må kunna bidraga till det nationala verkets fullbordan. Redan i sin armå, som är stolt öfver sin gamla och sin nyförvärfvade ära, samt i sina befälhafvares dygder se italienarne symbolen af och beviset på den nationella enheten. De från alla Italiens provinser tillströmmande sig ÖR frivilliges beundrånsvärda vapenbragder ådagalägga hvad vi kunda vänta af vårt folk, om vi göra det förtroget med vapnens bruk. Genom ätt vänja nationen vid dessa ädla öfningar skola vi allt mer och mer befästa känslan af den italienska endrägten och den medborgerliga hänförelse, som förråder sig 1 manliga beslut. Jag är lycklig, mina: herrar, att kunna samverka med er för denna fosterländska institutions framgång. Att tjena fäderneslandet är för migen naturlig ärelystnad: min familjs historia; min höge farfaders offer samt slutligen det stora skålespel, somltalien erbjudit mina unga år, ha ingifvit mig densamma.