Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 2

tornen af en gammal kyrka visade sig på afstånd och Westmorelands blåa kullar bildade en bakgrund: tilltaflan: Det hela-utgjorde en syn, som man ej lätt kunde trött na på, och det inre af-Gertruds rum öfver ensstämde med skönheten utanföre: Det va möbleradt. med: en prakt, som kanske knappast skulle hafva visat fullkomligt god ton, om det ej legat något poetiskti dess!minsta detaljer. Hvarje möbel, hvarje målning. hvarje bit af utskuret arbete, speglarne, mattan, skrifbordet, stolarne, de yppigt sväl lande ländstolarne, mönstret på gardinerna bildhuggerierna på spiseln, allt framstälde något behagligt och smekande för ögat och fantasien, vare eig inatur eller konst. Blommor; fåglar, leende barnansigten, murgrönsrankor och rika drufklasar, solbelysta landskap och intagande figurer visadesig hvart man vände ögat, och då Gertrud för elt ögonblick tillslöt sina och tänkte på Lifford Grange, föreföll det henne som om hon hade drömt om de syner vi nyss beskrifvit, eller också blifvit förflyttad till ett af; dessavTeslott, som hon så ofta målat för sin: inbillning under sin barndom? 1 detta ögonblick varseblef-hon en välbekant figur på en grof stark häst, som riktade sina steg fram mot huset, alltigenom föga öfverensstämmande med den lysande ramen omkring honom, men mera välkommen för henne just då, än alla dess skönheter sammanlagda. Fader Lifford — ty det var han — var blekare än vanligt; ej en enda blick skänkte han åt den tjusande trakt han passerade. Hans svarta rock var våt af morgondaggen och hans hår tycktes mera gråsprängdt än dagen förut. Fan hade lidit mycket från den stund då Bdgar återvändt hem utan sin syster och satt hela huget i oro för hennes säkerhet, Först tänkte