Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 1

liga andra grenar af naturalhistorien samt sägande henne namnen på hvarje fogel eller insekt, som de sågo på buskar eller gärdes oårdar. Hon tackade honom för blommorna och lyssnade med skenbart intresse till kommentarierna, men hennes tankar voro ofta långt derifrån. ?Der är en Maria Nyckelpiga?, sade han, då en af dessa små insekter slog ned på hästens mahn.? Ack ja, en Lady-Bird!? utropade hon, väckt ur sina drömmerier. ?Min namne. Kommer du ej ihåg? Det är det namn, som Maurice Redmond och Mary Grey alltid gåfvo mig.? Men jag hoppas de ej göra det numera, Gertrud; det skulle vara en nästan stor förtrolighet.? Jag undrar?, sade hon för sig sjelf, ?att han ej tillägger: och förtrolighet föder förakt.? Men utan att svara honom räckte hon ut sin hand och lät den lilla insekten krypa upp derpå och såg på den ofrånvändt, medan hon med låg röst gnolade för sig sjelf en liten vacker barnkammarvisa. Just då hon slutade sin sång utbredde plötsligt den lilla varelsen, som en stund varit så orörlig att den knappt tyckts hafva lif, sina hittills osynliga vingar och flög bort i ett ögonblick. Ack, så skall äfven jag flyga bort någon dag, till din stora öfverraskning?, sade hon, vändande sig till Edgar. Jag måste senågot af verlden innan jag dör.? Jag hoppas att du skall blifva väl gift: om ett eller annat år, och då kan du ju öfvertala din man att göra en utrikes resa. -?Såvida jag ej blir gift genom ombud, liksom några af de höga personer vi härstamma ifrån, kan jag ej se till dun lycklige, som skulle få äran af min band.?