Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 1

rika löfverket med sin skiftande aftonbelysning, och ljufva vällukter uppstego från klöfvern på ena sidan och vild timjan på den andra. Edgar, som alltid var mera sysselsalt med små detaljer äs med ett skönt skådespel i dess helhet och hvars älsklingsstudium just nu var entomologi, varseblef en ovanlig insekt, som fladdrade under några träd ett stycke nedanför dem. Han ste af hästen, band tygeln vid ett träd oc sprang efter. insekten bland buskarna, der han sett den försvinna. Gertrud satt vårdslöst på sin sadel i förtjust betraktande af scenen framför henne, Hon lät tyglarne hänga lösa på hästens hals oeh tillät honom att afbeta det korta gräset invid hans fötter. I detta ögonbliek aflossades ett skott på ett närbeläget fält, uppjagande en skoöck rapphöns och skrämmande båda hästarna, hvilka satte af i fullt galopp. Edgars ryckte sig lös från busken, der den endast var vårdslöst fastbunden, och rusade förbi det ställe, der denne ännu alltjemt spejade efter sin insekt. Han sprang efter hästen utföre backen, öch det dröjde en stund innan han: kunde fånga den. När han återvände till: det ställe, der han hade lemnat Gertrud,! hade hon försvunnit. Han ropade henne så , högt han kunde, men intet svar hördes. Sedan besteg han sin häst ech såg sig om-kring åt alla håll utåt slätten, men kunde ej upptäcka henne. Allvarsamt oroad, red han vidare, men, olyckligtvis, i motsatt riktning med den hennes häst tagit. Den hade rusat af i samma ögonblick som hans; hon lyckades håll: sig qvår i sadeln och gripa tyglarne, men som hon började draga och rycka på betslet af alla krafter, satte hästen hufvudet i bringan och blef alldeles ohandterlig. Hon var snart ur sigte från det ställe, der hon stannat, och började känna