Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 1

?Det skall nog vår far se till.? Ja, då får han titta också; han lär ej få se någon; dessutom är det min affär — och icke hans.? Det kan jag ej gå in på, Gertrud; ingenting ligger en far närmare än hans barns. giftermål och hans familjeförbindelser.? Hans söners, visserligen?, svarade hon med låtsadt allvar. ?Jag skulle ej vilja att du, min bästa broder, vek en tumsbredd från denna öfvertygelse eller drömde om att välja dig en hustru sjelf — icke ensom du skulle träffa på en himmelens engel — såvida hon ej kunde framvisa sexton anor eller hade haft otaliga hvarf af oklanderliga förfäder. Jag känner att på dig kommer hela ansvaret af familjens storhet att hvila, och jag är säker att du ej skall rygga tillbaka för det val, som skall göras för dig, om hon än vore aldrig så ful; blott hennes stamfader äf hvad han. bör vara.? Jag anser att dygd är det förnämsta hos en hustru, men dernäst tillstår jag att jag fäster mera vigt vid en passande börd än vid personlig skönhet. SAck, min käraste Edgar, så löjlig du är! Blif icke ond, gamle gosselt Men denna bön var obehöflig, ty Edgar hade det bästa lynne och den lyckligaste öfvertygelse att han alltid hade rätt, så att ingenting kunde någonsin rubba hans jemnvigt eller förtreta honom. fter en temligen: lång ridt, som för en stund burit uppföre, kommo de till en skogbeväxt höjd nära slätten, som beherrskade en präktig utsigt. Strömmen, -som hittills varit sammanträngd inom sina bräddar i den trånga dalen, vidgade sig på slätten till en flod, och de skogbeväxta kullarne-kastade sina breda skuggor på de böljande sädesfälten, Den nedgående solen förgyllde det