Aftonbladet – 22 januari 1862, sida 2

till Mary var ojemn och missnöjd. Det tycktes som han hvarken kunde stanna vid Stonehouseleight eller vara derifrån med någon trefnad. Han klagade stundom att hon ej bad honom komma tillbaka, att hom ej skref till honom ofta nog. Han talade om sin egen helsa i en ton af nedslagenhet och om London med afsky. Detta gjorde Marys pröfning ännu svårare, ty nu visste hon knappt, hvad som var hennes pligt; hvad som var bäst för honom. Hon var färdig till hvilket offer som helst, men fruktade att taga något steg, vare sig framåt eller tillbaka. Det syntes henne bäst att vänta och vaka, och himlen vet, det ligger ofta mera lidande i detta än i något afgörande steg; men derpå tänkte hon aldrig. Under loppet af sommaren kom Edgar Lifford hem: han var en vacker och älskvärd yngling med ganska grundliga kunskaper och en smula pedanteri. Gertrud, som var mycket glad öfver hans återkomst, skrattade åt honom, och han tog det. ej illa PP utan behandlade henne med. stor. nedlåtenhet och förklarade för henne många saker, som han förmodade hon ej förstod. Stor möda hade arvändts på honom och han hade haft förträffliga lärare; men den .:väsendtliga delen af fattningsgåfvan fattades, ehuru ön kunde sägas hafva goda sidor, 1 detta ords bokstafliga. bemärselse, ty.-hans. minne och arbetsförmåga voro anmärkningsvärda. Det fanns ingenting som han: ej, kunde med minnets tillbjelp tillegna sig, shuru utan egen sjelfständig uppfattning. lan var nästan för ung att ännu vara prcaisk, men han lofvade mycketi den vägen, synnerhet om den satsen är riktig, som säser, att det ej är möjligt att vara riktigt enom-prosaisk och ensidig, utan ett visst nått af kunskaper.