Aftonbladet – 22 januari 1862, sida 1

henne förtroligt och kärt, såsom någonting tillhörande dessa ängar och stigar, der hon så ofta mölte honom — liksom . ängsblommornas doft eller fåglarnas sång. Hon gick änou: alljemt ofta: till hyddan vid Stonehouseleigh och hade nu ett nytt och mäktigt intresse att tala med Maurice. Hon gjorde honom tusende frågor om de ställen, der: han varit med M. d Arberg. Under -de år, som han hade tillbringat med bonom i Rom, hade denne varit sysselsatt med författandet at det verk, som gjort ett så djupt intryck på -henne, och hon lyssnade begärligt till hvarje den minsta detalj, som rörde det och honom. Vi bodde-den tiden, berättade Maurice, i en våning nära de fyra springbrunnarne och M.-:d Arberg brukade: sitta: och -skrifva ienliten trädgård, fullaf violblommor, med en spalier af citronträd på ena sidan och en utsigt öfver Rom på den andra. Jag såg ofta på hönomisdå han satt wid sitt ar bete, och tänkte på hvilket god modelbhan skule hafva varit för en målarej såsom Jobannes skrifvande sitt evangelium. Han såg aldrig otålig eller upprörd ut, utan brukade skrifva dessa vältaliga sidor så lugnt och flytande, att jag nästen kunde hafva trott mig-se hans skyddsengel bredvid honom, dikterande för honom; och om någon afbröt. honom — någon tråkig bekantskap eller någon besvärlig tiggaremunk —:-btakade han lägga ned -sin penna och lyssna till dem med ett ansigte så molnfritt som om han ej haft någonting annat i verlden, som upptog eller sysselsatte honom. När jag ser tillbaka på den tid jag tillbragte med denne inkn; kön jag knappast tro På fullkomligbeten af hans karakter — så fullkomlig, just emedan den var eå ovanligt anspråkslös och enkel.4 j