Aftonbladet – 22 januari 1862, sida 1

sten, och då må stormarna rasa och regnet falla; — den skall likväl bestå — ty 1 så fall är den grundad på klippan. Men om! den hvilar på iögentipg annat än passionens eller fantasiens ostådiga grund — hvad skall då blifva dessöde?: Hon kopierar ständigt hertigens af Gandia porträtt och hön har under det skrifvit dessa rader af hennes gamla favorit Metästasio, ehuru hon sällan läser honom numera: E proviamo al mondo, Che nato in nobil core Sol frutti di virtu Produce amore; Trionpe KAPITLET, Veckor och månader förflöto och ingenting anmärkningsvärdt rubbade den jemna gången af Gertråds lif. Hon for en eler två gånger till Woodlands, men Apleys voro ofta borta och ingen af dem, utom Mark, syntes särdeles angelägen att fortsätta bekantskapen. Kanske de hade blifvit oroliga öfver hans synbara beundran för henne. och ej ville uppmuntra någon vidare förtrolighet dem emellan: Men när han var hemma, ställde hän alltid.så tillyatt han lyckades möta henne på hennes promenader och utbyta några ord med henne. Stundom, då hon var särdeles tifvad, föll det henne in, huru lätt bon genom en liten uppmuntran kunde förmått honom att fria, och hvilken förändring detta skulle göra ihennes öde; men det var aldrig mer än en flyktig tanke. Hennes romantiska beundran för Adrien dArberg förbjöd henne att underhålla den, och ehuru Hoi ty elve om dessa korta möten och-hennes sätt intalanda var egnadt att afskräcka Mark från vit söka dem, blef likväl en af de goda frukter, som denna kän