Aftonbladet – 21 januari 1862, sida 2

tid äro i verksamhet på detta fält: mycket ligger slumrande i menniskohjertat, som deras trollstaf kan väcka till lif :och rörelse. Har ni någonsin i en bildhuggares atelier sett det grofva, oformliga marmorblocket, ur hvilket hans snilles ingifvelse skall framträda? Kanske porträttet af något skönt jordens barn eller den diktade biiden af någon hednisk gudomlighet — formens triumf, sinnlighetens ideal; eller också det sublima resultatet af en kristens betraktelse eller en poets hänförelse ? Derinne ligger den slumrande — färdig att uppstå på sin mästares kallelse och under hans hand. — Har icke författaren med sin penna någon gång samma makt, som bildhuggaren med sin mejsel? Kan han ej kalla till Tif och gifva gestalt åt dessa obestämda och flyktiga böjelser, hvilka liksom skuggbilder -genomsväfva.menniskosjälen? Kan han ej inblåsa hittills okända passioner i dess hemliga gömmor och väcka laster till lif och verksamhet, som lågo passilt afvaktande hans besmittande beröring? — Eller kan han ej å andra sidan väcka kärleken till det goda genom att framställa detihela dess upphöjda skönhet; upptända hängifvenhetens och sjelfappolringens heliga eld genom den flamma, som elektriskt flyger trån hans hjerta till hans penna, och lifva tusende till sträfvan ef er fullkomlighet. genom segerropet af hans egen itro?s: sv oc etta har skett och sker ännu hvarje dag. Lif och död gå i arf från generation till generation i den fenixlika odödligheten-.af dessa verk, hvilka i Upploga efter upplaga sprida sitt gift eller sin balsam från den ena Mensåldern till den andra. Voltaires hand! — 8:t Francesco di. Sales hand! — Hjelplösa, liflösa och orörlige ligga de, den ena i Pantheons praktfulla minnesvård och den andra i den obemärkta kyrkan vid Annecy till uppståndelsens dag! — Deras gerningar hafva, efter bibelhs ord, gått före dem — Ja, före dem i en betydelse, men hafva dröjt qvur efter dem i en annan. f (Forts.)