Aftonbladet – 17 januari 1862, sida 1

Utför väl — sin mors öde och din farsi arakter. . ÅTTONDE KAPITLET. Det är-redan så många kapitel i romaner, som börja med. beskrifningar på sköna dagar, att det kunde tyckas onödigt att öka antaletaf de redan med: skickligare hand utförda målningarna; men att tala. om blommors fåglar, blå himmel och solsken, — om lätta skyar och smekande vestanvindar har vid vissa tider och tillfällen sin stora nytta med. sig, huru utnötta dessa uttryck! än. må vara. Dessa skildringar äro för själen hvad recitativet i en. italiensk opera är. för örat, eller staffaget för en tafla.s De bringa fankarna i stämning; de uppkalla en mängd af skiftande arabesker — vexlanude allt efter läsarens större, eller-mindre fantasi, efter de naturscener, hvarmed hans. minne är uppfylldt, och efter. de intryck, för hvilka han är mottaglig. . Det var en herrlig jdag? — har icke hvar och en vid dessa :ord med ens för ögonen någon tafla, som anslår hans känslor eller hans inbillniög; som framkallar en följd af hågkomster, hvilka locka tårarna i-hans. ögon eller. leendet på hans läppar? Det var en herrlig dag, på hvilken Gertrud Lifford öppnade : sitt fönster för att granska! himmelens åsyn och försäkra sig om, att den ej hotade störa hvad hon kallade sin första i glädjedag. Ingen sådan skägga fördunklade dess rena azur. Den var klar och strålande, med en lätt dimslöja långt bort i fjerran — en. engelsk hösthimmel — och äfven parkens flacka område fycktes mindre frånstötande än vanligt, såsom dess gröna yta nu låg daggfrisk och drömmande T möorgonljuset..;-Gertrud., blef; nöjd, , men