Aftonbladet – 16 januari 1862, sida 2

förå dig dit? Min Gertrud, det är omöjligt. CMamma, de hafva bjudit pater Lifford — öfvertala honom att fara och taga mig med sig.4 Djerfheten af denna plån gjorde modren stum af bestörtning: hon skakade på hufvudet, men Gertrud fortfor: tMamma, jag måste hafva något ombyte — någon förströelse. Jag kan icke längre uthärda det lif jag för; jag är säkeratt pappa hatar mig. js Q barn, barn! Ned på dina knän och bed om tillgift för en sådan tanke? Bed, bed; det finnes ingen säkerhet tör sådana tanker mer än i bönen. Men hvad har din far gjort emot dig? Huru förskräckligt? Hon gjorde korstecknet öfver sin dotters panna och suckade djupt. i Se icke så förfärad ut, manmal Jag sade ej att jag hatade honom. O; Gud förbjude det, och kanske att jag har orätt och hin ieke hatar mig; men att chan ej bryr sig om mig är visst — ingen gör :det mer än du, mamma — du gör tet kanhända. Jag haricke alltid trött det,men i dag har det förefallit mig — jog vet ej sjelf hvarföre — som om du hölle af mig. i Har du då verkligen kunnat föreställa dig, att din mor...? O, mina långa, bittra lidanden, mina förlamade lemmar, mitt försvagade och orediga minne, min stapplande tunga, hafven I verkligen gjort mig detta? Det var rättvist — det var väl förtjent; men nu tackar jag dig, o min Gud, att slöjan bl:fvit uppl ftad — att hon fått kasta en bliek in i det hjerta, som klappar under den börda detfmåste bära, ja, och älskar att bära !4 Detta ord utröpäde hon med stigande energi och talande på spanska. såsom alltid. när hon var häftigt upprörd. Sedan föll non tillbaka utmattad, och som ett anfall a svära plågor följde derpå, blef Gertrud nöd