Aftonbladet – 16 januari 1862, sida 1

stolar eller. bord, men så mycket mer ljus och utrymme. Hon kunde gå fram och tillbaka der med dessa hastiga steg, som äro en lättnad för det upprörda sinnet. Hon kunde taga ned en bok från: de förutnämnda hyllorna och i hela timmar sitta i ett fönster, ömsom läsande eller betraktande himlen och de förbiilande molnen, eller med intresse gifva akt på en flugas fruktlösa kamp i en spindelväf, eller återlifvandet. af en bortdomnad mygga, på hvilken en solstråle händelsevis kunde falla. Hvad de äro förunderliga, dessa långa, ensliga timmar iden tidiga ungdomen! Iagenting liknar dem sedermera... Der är en sådan oupphörlig tanke på sig. sjelf, med så ringa sjelfkännedom; ettså intensivt tänkande med så föga reflektion, ett sådant sinnets försjunkande i sig sjelf, förenadt med en -sådan känslighet : för yttre intryck; en sådan verldslighet i de syner själen framtrollar såsom norm för sin verksamhet, och en så fullkomlig oegennytta i de uppoffringar den målar för sig sjelf. Tiden förspilles med slösarens hela lättsinne; förboppningar bygoas på de mest osäkra grundvalar, och i den magiska spegel, hvari dessa inbillade gestalter återkastas; antager allting en form och en färgton, vidt skiljaktiga från verkligheten: Det fanns ett förråd af slu; rande, oatvänd kraft i Gertruds karakter, som borde hafva fått utgjuta sig i handling. Olyckligtyis voro alla hennes närvarande pligter af en passiv natur. -Ingax mödor eller ansträngningar påkallades, endast försakelsens tysta och tåliga umbärande. Pater Lifford hade en gång försökt att låta henne besöka de fattigawoch undervisa i den skola, han hade stiftats och hom hade med. ifver och törtjusning: egnat sig åt dessa. sysselsältnin