Aftonbladet – 16 januari 1862, sida 1

Du måste skrifva en ursäkt till svår på detta, Gertrud. Jag sade dig hvad du skulle säga förra gången de -skickade ett; du behöfver endast upprepa detsamma nu.4Gertrud såg på kortet och varseblef att det var den bjudning mrs Redmond hade talat om. Hon tog upp det, och som hennes lifliga önskan i detta ämne besegrade icke så mycket hennes blyghet som hennes obenägenhet aft uttrycka en. sådan önskan för sin far,, såg hon upp i hans ansigte och sade: Jag skulle så gerna vilja gå på den här frukosten, jag önskar så mycket att få antaga denna bjudning. Jag ber er, låt mig faral : Han tycktes öfverraskad och knappast beredd på en sådan begäran. Icke derföre, att han hade den minsta tanke på att bevilja den, men han hade aldrig tänkt på ett skäl för sitt afslag, och han sade endast torrt: Skämtar du? Det var så föga liknande ett skämt både i Gertruds ansigte och hans eget, att denna fråga tycktes obehöflig. Nej. jag ber er om en ynnest, svarade hon, men det låg ingenting bedjande ihenurs sätt. uTänkte du fara ensam? frågade han kallt. Hon svarade ej och han tillade: Du må veta. alt det e) kommer ifråga, samt lemnade rummet. Hon törblef. för .ett ögonblick: stående vid kaminen. med kortet i handen: Slutligen sade hon, liksom för sig sjelf? a un Jag skall tala med mamma. cDin mor är mycket svag i ön an märkte pater Lifford. -4Du gjorde bättre i att ieke oroa henne med något sådant.