Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 3

dighet att fi en tidning inför allmänheter bemöta ett af pressen framkastadtklander som gjort så stort uppseende; och de finsk? tidningarne uttrycka oförstäldt sin: glädje öf ver detta steg af senator Gripenberg. Abc Underrättelser yttrar sig ianledning deraf på följande sätt: För första gången, enligt hvad vi kunna erinra oss, se vi en af styrelsens medlemmar öppet upp: träda, för att i en tidning, och dertill icke den officiella, bemöta ett yttrande af pressen. Så dant häntyder ovedersägligen på en omgestaltning af åsigter på samhällets höjder, der man hittills, som det velat synas, ansett sig kunna med tystnadens vältalighet bemöta hvarje inkast af allmänna opinionen. Vi kunna öppet tillstå det: det har icke varit utan en känsla af tillfredsställelse, att i Helsingfors Dagblad få läsa ett af hr senatorn m. m. Sebastian Gripenberg, undertecknadt bemötande af inkastet emot sättet att välja sekreterare i utskottet. Hr senatorn behagar i slutet af sitt bemötande yttra: Ut.skottets lagliga frihet har ingen förnärmat och kommer icke att förnärma; och det val af se kreterare jag varit nog lycklig att göra uti en allmänt högaktad , erfaren och skicklig embetsman, som tillika är finska språket fullkomligt mäktig, förvissar mig om såväl allmänhetens som utskottets odelade bifall. Vi helsa detta öppna yttrande — såsom det första steget till förverkligande af ett fritt, parlamentariskt statsskick, under det vi våga nära det hopp att snart få se Finlands ministrar, både genom pressen och från tribunen, försvara sina åtgärder, inför ett folk, som säkerligen skall veta att uppbära dem, om det först är öfvertygadt om, att de äro — Suomilandets. Ur försvaret framgår, att utskottet kostar landet 150 rubel om dagen. Helsingfors tidningar förklarar hr Gripenbergs replik förtjent af en aktningsfull uppmärksamhet och tillägger derpå: Ur samma konstitutionela synpunkt förtjenar hrsenator Gripenbergs nyligen lästa r-plik till Helsingfors KR en aktningsfull uppmärksamhet. Sannolikt finnas de, som ur den härtills rådande synpunkten af byråkratins ofelbarhet och oantastlighet anse ett dylikt genmäle öfverflödigt.. Men vi kunna försäkra dem som det tro, att detta vädjande till allmänheten endast stadgat den aktning senator G. i det allmänna åtnjuter. Om: det konstitutionela lifvet skall blifva en sanning, om yttranderätten skall blifva mer än en klingande fras, så måste alla tjenstemän, från ministern och senatorn ända ned till länsmannen och brofogden, finna sig uti att deras embetsåtgärder blifva föremål för offentlig granskning: Är klandret fullkomligt obefogadt, står det dem fritt att sätta sig deröfver; fordrar det svar, skola de alltid vinna på en öppen förklaring: Denna: granskning kan synas ny och förmäten i ett and, der ända till sednaste tider sjelfva länsmannen, som sagdt, har ansett sig stå upphöjd öfver all offentlig kritik; men den är icke desto mindre en nödvändig kontroll, at hvilken ingen redbar förtjenst har något att frukta och som endast de kunna sky, hvilka ait vana eller fåfänga identifiera sig sjelfva med majestätets helgade person. Det är dock tid att icke belasta statsöfverhufvudet med ansvaret för alla underlydandes handlingssätt. I ettkonstitutionelt land finnes ingen annan oansvarig person, än monarken sjelf. -