Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 3

ta deltagit i andaktsöfningarne uti Jakobssons hus, men ej hållit nägra föredrag. Ehuru skattskrifven i Göteborg, har han dock ej bott härstädes alltsedan i Mars sistlidet år, utan är nu boende i Halmstad, hvadan Frank ansåg sig berättigad att fordra ersättning för sin hitresa i och för den pågående LS NT Beträffande Alexandersson uppgaf Frank, att han ryktesvis förnummit, det denne förut skulle lidit af sinnessvaghet. Sedan härefter S. Andersson, å egna och de öfrige angifvarnes vägnar, förnyat sin Tppgift, att det hufvudsakligen varit jernarbetaren Söderborg, som förledt Mexandersson till affallet, hördessåsom vittnen nedanskrifne personer, hvilka efter aflagd ed berättade: 8 Smedsarbetaren 0. Jonsson, att han, som är anställd vid härvarande jernvägssmedja, der han arbetat i samma rum som Alexandersson, tidigt H morgonen den 9 sistl. September af denne lifvit underrättad om, att A. föregående afton låtit döpa sig till mormon. Då Jonsson föreställde honom det oriktig i denna handling, yttrade A.: Jag känner mig nu så lycksalig, att Jag skulle kunna trotsa hela verlden, ja till och med Guds ende son. Sednare på förmiddagen vörjade ÅA. uppföra sig besynnerligt och visa tecken till vansinne, hvarföre han affördes till sitt hemvist, derifrån han sedan transporterades til sjukhuset. Efter sitt tillfrisknande har Alexanersson yttrat för vittnet, att det varit Söderborg, som genom förespeglingar om lycksalighet efter döden lockat A. att öfvergå till mormonismen. S. hade jemväl för sådant ändamål hållit föreläsningar för A. och gifvit honom mormonböcker att läsa. Sedan slutet af Oktober eller början af November sistlidet år har Alexandersson tertagit! sitt arbete vid jernvägen och under samtal med vittnet uttryckt KL öfver den galenskap han begått genom att låta döpa sig till mormon, äfvensom sin afsky för den mormonistiska läran. — På tillfrågan, huruvida Jonsson hade sig bekant, om Jakobsson afvetat, det de personer, till hvilka han uthyrt sin lokal, varit mormoner, svarade vittnet, att Jakobsson vid ett tillfälle under sommaren 1860 yttrat till vittnet: Jag har lust att hyra ut min lokal till mormoner. Jakobsson kunde ej påminna sig att hafva fällt ett sådant yttrande: Smedsarbetaren G. S ndberg är äfven anställd vid jernvägen, men arbetade ej i samma smedja som Alexandersson, Sedan vittnet på förmiddagen den 9 sistl. September hört omtalas, att A. låtit döpa sig till mormon, hade han samma dag på e m genom fönstret sett Jenne komma springande från sin bostad vid Kronhusgatan, i blotta skjortärmarne och strumpsockarne, samt begifva sig upp i Jakobssons hus. Vittnet hade sedermera erfarit, att A. blifvit tokig; beträffande Söderborgs tillgöranden vid A:s omvändelse hade vittnet sig endast bekant hvad han genom andras berättelser erfarit. — I afseende på Jakobsson uppgaf Sundberg, att han vid. ett tillfälle förliden höst, då han gått förbi J:s hus, hört sång och högljudd läsning derifrån, hvadan han, då han sednare sammanträffade med JakoBsson, föreställt honom det oriktiga uti att uthyra sina rum åt mormoner, hvilka endast förvilla enfaldiga menniskor, hvarpå J. svarat: Det rör ingen; jag hyr ut mina rum till sådant folk, som jag vet att jag bestämdt får ut min hyra af.v Kopparslagaren A. J. Ekman arbetar i samma verkstad som Alexandersson och har mycket ofta hört Sö:!e borg och Hallander samtala med denne och sökt öfvertala honom att blifva mormon. Äfven med flera af de öfriga arbetarne, deribland jemväl vittnet, hade båda gjort dylika försök, men endast lyckats förmå Alexandersson och jernsvarfvaren Löf till affall. Den 9 September morgonen infann sig Alexandersson som vanigt i verkstaden, men började frampå förmiddagen bli besynnerlig och föra allahanda underligt tal. Så hade han t. ex. ämnat begifva sig ut på gården, för att hemta något fill arbetet behöfligt verktyg, då han i dörren mött verkmästaren, till hvilken han yttrade: SVik hädan, satan, ty Herren din Gud skall du ej fresta!s Äter inkommen, hade A. ro vittnet, som till honom ville återlemna en lånad fil, om vittnet visste hvem han talade med. Då vittnet svarat: Ja, du är väl nu som förr smeden Alexandersson, genmälte A.: Nej, jag är Gudr son! hvilket yttrande han trenne gånger å rit upprepade. Derefter blef A. alldeles från sita sinnen och bortfördes från verkstaden. ERNer hans tillfrisknande har . vittnet. ej gerna velat vidröra saken; dock har A, vid ett tillfälle sjelf bragt den på tal.och dervid yttrat: Mig skola mormonerna ej lura mera. — Ekman, som var närvarande vid Sundbergs ofvan omnämnda samtal med Jakobsson rörande lokalen, vitsordade till alla delar riktigheten af 8:s uppgifter härom. 7 : 4 Jernsvarfyaren J. ÅA. Luf: han och Alexandersson döptes samtidigt till mormoner söndagen den-8 sistl. September kl. rn aftonen uti den förbi Örgryte yrka flytande bäcken. Löf hade beslutat sig för öfvergång till mormonismen efter -dethans kamrater Söderborg och Hallander vid flera tillfällenenträget uppmanat honom härtill och föreställt honom, att han hade det galet såsom han nu Hade det. Före sitt dop hade L. vid ett besök hos Haållander af denne erhållit till låns en dansk bok rörande mormonismen, hvilken han läst, och äfven varit närvarande då -mormonerna en söndagsförmiddag i sin lokal. gingo till nattvarden, -som utdelades af YE Då Löf efter-dopet hvilka sorgliga följder de:ta haft för Alexandersson, ångfade han sitt företag och yppade detta för dompet Wieselgren, hvilken tröstade honom med, t, alldenstund han insåge sin förvillelse, ingen vidare skada vore skedd, samt uppmanade honom att lugnt återgå till sitt arbete, hvilket L. också gjorde. Sedandess har han aldrig bevistat någon af -mormonernas sammankomster och vill ej vidare ha något med dem att skaffa. På tillfrågan upplyste Löf, att hans omvändare såsom öfvertalningsmedel jemväl begagnat förespeglingar om hur godt han skulle få det när Och gång komme till det förlofvade landet tal De tilltalade invände häremot, att de aldrig förespegla hvarken sig sjelfva eller andra annat än förföljelser häri lifvet, likasom Frälsaren blef förföljd på jorden, men att lönen och sällheten vänta dem i evigheten. Muraren L. Jonsson: vår anställd såsom vaktare öfver Alexandersson under de första 9 dygnen af dennes sinnessvaghet, men har sig intet bekant i afseende på sättet för hans öfvergång till mormonismen. Under sin sjukdom yttrade AÅ. OC ade gånger, att han vore Guds son och fri från synder samt att han fått löfte om att blifra erkebiskop för mormonerna. Han begärde ou phörigt att få tal med Söderborg och Berndis:on, hvilka åock aldrig fingo tillträde till honom. Då vittnet vid ett sådant tillfälle sagt, att han och hans kamrater slagit ihjäl alla mormoner som funnos i staden, hade A. uttalat sin störa belåtenhet meddenna åtgärd. Efter tillfrisknandet hade A. berättat för vittnet, att han under sitt vansinne tyckt sig vara ute på resa och besöka Zions berg. Då inga vidare UEg nu voro att tillgå psköts målet till den 22 dennes, till hviien dag Berndtsson Söderborg och Johansson, hvilka nu ej, i anseende till frånvaro från orten, kunnat med stämningen anträftas, skulle kallas att infinna sig.