Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 2

ga utmärkta egenskaper, och det är omöjligt alt ej beundra, beklaga —X cOch älska henneX, inföll han hästigt — och ju färre vänner hon har, desto trofaståre böra vi sluta oss till henne. Älska herifie näst efter hvad vi. älska mest. Du bör älska henne näst mig och jag vill älska Henne näst dig. 4I sanning, Maurice, vi böra ej motse något sådant eller vänta att vår förtrolighet skall fortfara i längden; vi kunna ej vara henne till någon nytta och hon kan göra oss skada. Hvilket dumt prat, och så sjelfviskt sedan! Jag skulle aldrig hafva trott dig om en så trångsint, lumpen enfaldighet. Han vände sig bort med en min af djup förtrytelse och kunde ej på en lång stund återvinna jemnvigt och sinneslugn. Detvar första gången sedan hans återkomst, som han talat vresigt till Mary. Kanske hade hon varit oklok i att säga detta, och hon förebrådde sig derför, som för ett fel; men hon hade sett ett uppstigande moln vid horisönten, som hotade hans frid såväl som hennes egen, och hade för ett ögonblick förrådt hvad det hade varit visare att fördölja. Hon gjorde bot derför med hemliga, brännheta tårar och ångerfullt skärskådande af hvarje ord hon yttrat. Han gjorde ingen bot, han utgöt inga tårar, han pröfvade ej sitt hjerta; men när hon morgo en derpå emottog honom med ettleende och -serverade hans frukost som vanligt, utan att visa något spår af särad känsla, blef hat mycket belåten och tänkte på, huri ange: nämt det skulle blifvå att få en så saktmodig hustrun. SJUNDE KAPITLET. Gertrud stod vid sitt fönster en af dessa mulna regniga morgnar, som tyckas kasta