Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 2

Det har hon i sanning4, svarade han, och den nda fogel hon är lik, är en troen dufva, en fridens budbärare, sinnebilden f bimmelsk kärlek. Och låt oss nu tänka på den störa festen på Woodlands. Du skall ölja med mig dit, Mary — miss Apley sade Jet. Huru skall du vara klädd? Det:har jag icke tänkt på ännu. Tröligtvis skall jag väl taga min hvita linonsklädning, och det blå och hvita halsbandet du hemförde åt mig från Venedig; och jag är rädd att jag måste köpa ett nytt band till min hatt och kanske en ny shawl. Det är verkligen mycket kostsamt att vara en artists —4 hon tvekade och hon sade: en artists fästmö? Hon skrattade och skakade på hufvudet. cHaru skall Lady-Bird blifva klädd? frågade han. Derom har jag icke ens en:aning; men jag är rädd att hon ej kommer dit. SAck, men det hoppas jag — det kommer att göra en stor skillnad för dig, om hon är der eller ej.4 Jag hoppas så med; ty det skulle vara bra godt för henne att göra några bekant: skaper inom hennes egen samhällsställning. Sådant bryr hon sig alls icke om, hon har inga lumpna fördomar och begagnar aldrig några Högtrafvande fraser. Hon är så oskyldig och enkel som ett barn — SAck, Maurice, tror du verkligen att hon är så alldeles okonstlad? Du gör det iexe, ser jag. Ack Märy, hvilken qvinna var någonsin efi sann vän emot den andra? Jag skulle hafva trott dig vara ett undantag från regeln; men det är alltid detsamma, förmodar jag; en qvinna tycker aldrig om att höra ens sin bästa vän berömmas. Mary hade en liten strid med sig sjelf och fäde: detpå: SJag tror att hor Naf mån