Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 2

hans outtröttliga bemödanden för sin församya lings andliga och lekamliga välfärd och den sanna godhjertenhet han dolde under en sträf yta; men ow han också någongång jtorde hafva gjort kouom föreställningar i enrum, visade han uldrig sitt ogillande vid andra tillfällen ller talude om honom och hans fel med andra. På hans barn. inympade hån en djup vördnad för deras far; och som havs begrepp om blind lydnad voro stränga, var han alltid mycket missnöjd med Gerfruds oberoende sinnesriktning och hegnes otämjeliga beslutsamhet att i hvarje ämne tänka hvad hon ville, om hon också ej kunde få göra hvad hon ville. Han gjorde intet försök att uwtöfva någon direkt myndighet öfver henue; han var hvarken hennes fader eller förmyndaret, sade han, och ville icke blanda sig uti det, som var hennes föräldrars åliggande. Såsom hennes biktfader och själasörjare var hans område tydligt utstakadt och, ehuru hans naturliga stränghet kanske gjorde honom benägen att för henne framhålla mera den. allvarliga än den lockande sidan af religionen — de band, den pålägger starkare än de fröjder den skänker, så rädde större godhet och öfverseende å hans ( sida samt vördnad och undergifvenhet å hennes, ån hvad de kunnat föreställa sig, som bevittnade den vanliga tonen i deras umgänge vid andra tillfällen, då han både öppet och sarkastiskt klandrade hennes uppförande och hon endast äåterhölls :nom en känsla af pligt från att gifva Nå: visa Svar på hans anmärkningar.:äDet hörde till hennes karakter att hysa en vördnadsfull fruktan för honom vid de stunder, då han alltid ver rättvis och mild, hvaremot hon trotsade hunom när han var eller tycktes henne vara sträf och despotisk. : ! Forts, följer.)