Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 2

ofantliga klockan, som förtäljde kretsgången af så många ledsamma timmar, som om den bade gjort heone en oförrätt. Jag ville mycket heldre gå i kloster med ens!4 utropade hon inom sig, än tillbringa mitt lif på detta sätt. Jag önskar, att pater Lifford icke ville skratta åt mig, när jag talar derom. Sjelfva La Trappi skulle vara muntert jemfördt med detta ställe. I detta ögonblick kom den person, hon talade om, in i rummet med sin snusdosa i handen, sitt styfva gråsprängda hår bistert upprättstående öfver pannan och fårorna på denna tydligare än någonsin, Hans långsamma lutande gång, hans tunga gestalt och illa sittande kaftan kom honom att synas äldre än han verkligen var. Det skarpa uttrycket i hans ögon och hans starka kroppsbyggnad förvånade ofta dem, som vid första åsynen skulle hafva ansett honom. för en svag gubbe. Det var synbarligen ingen kärlek — bortkastad (för att nytija ett AI uttryck) emellan honom och Gertrud. Öm det fanns någon ömsesidig tillgifvenhet, syntes den åtminstone icke ytan af deras umgänge. -Han var varmt till-. gifven hennes mor, hvilken han hade känt i Spanien allt ifrån Kennes barndom. Mot henne visade-han alltid den största godhet öch mildhet, men emot andra var hans lynne sträft, om också ej bittert, och hans sätt att bedöma och behandla menniskor af naturen strängt. Mellan honom och hans brorson rådde ett märkvärdigt ömsesidigt undseende och en viss aktning, ehuru ingen förtrolighet. Att han i hemlghet måste ar och beklaga dennes likgiltighet för religionen, hans brist på verksam barmhertighet mot de fattiga, hans uraktlåtande af många pligter och endast stolt yttre iakttaande af ondra, kunde ingen betvifla, som kände hang 8gen britnande gudsfrukten,