Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 1

Godt! men svara mig uppriktigt: Aro vi icke alla (och: Kon kastade en blick kring rummet) fullkomligt lika i Guds ögon?4 Det tror jag ejX, sade Mary med ett leende, då hennes öga föll på den döfva, tåliga modren, som var uteslutande upptagen af sitt arbete — en skjorta åt Maurice, som hon höll på att laga. Ja, deri kan du ha rätt! svarade Gertrud hastigt; men medgit dock åtminstone, att om det finns någon ötverlägsenhet ibland oss, är det ej hos mig den ligger. Din mor är mig mycket öfverlägsen: du likaså. Motsäg mig ieke. Låt så vara för den goda sakens. skull, och jag har vunnit mitt påstående. ?En smed kan vara dig öfverlägsen i en bemärkelse, för allt hvad: du. vet, och likväl tror jag knappast, att du skulle vilja erkänna honom för din jemlike. Det skulle jag i sanning, om han; i stället för att vara grof, simpel och okunnig, vore hygglig, skicklig och hade större kunskaper än jag. Om jag såge honom använda hvarje ögonblick, som ej vore upptaget ul huns arbete, med att odla sin själ och förkofra de gåtver himlen; skänkt honom; om hans käbslor voro förfinade och hans. karakter upphöjd; kan. du, vus tör ett ögonblick föreställa dig, att-jag ej skulle anse denne man för min dike. — Nej, min öfvermun! och böja mig i stoftet vid jemförelsen mellan häns storhet och min liten: het? Hennes drag glödde af entusiasm och hon talade så högt, att mrs Redmond: såg upp från sitt arbete, med ett frågande leende, och tycktes litet orolig, när hon såg Gerstrudsblossändeckind och Marys allvarsamma ansigte. — Den sednare svarade lugnt: