Aftonbladet – 14 januari 1862, sida 2

4Verkligen — hvilken förmögenhet !X svarade han glädtigt, härmande hennes sätt. Och de pratade tok, byggde luftslott och voro så lyckliga och muntra som möjligt under hela återstoden af aftonen. Några veckor förflöto, hvarunder Gertrud två eller tre gånger helsade på Mary — en ång för att låna henne en bok, som hon ade önskat läsa — sedan för att återlemna några noter, som Maurice hade lemnat på herrgården, och slutligen för att begära litet af mrs Redmonds potpourri. Det var naturligt nog, att hon skulle finna nöje i dessa besök. Hyddan var i hvarje hänseende ett behagligt ställe; dess trädgård riktigt lyste af höstblommor; både inom och utom den spridde sig likeom ett doft al sällhet och hemtrefnad. Mrs Redmonds stilla vänlighet, Marys hjertliga välkommen, Maurices vördnadsfulla hyllning voro lika ljuft förmildrande för hennes känslor, som blommornas vällukt angenäm för hennes sinnen. Dessutom hade hon äfven ettslags intresse i att betrakta Marty och Maurice tillsammans. Hon hade läst så många romaner hon möjligen kunnat komma öfver, och håde studerat dem, tills hon kände dem nästan utantill; men af kärlek i det verkliga lifvet hade hon aldrig sett någonting, och utgående från den slutsatsen, att de båda unga voro förlofvade med hvarandra, roade det henne att se, huruvida de förverkligade det begrepp hon bildat sig om älskande. Jag trorX, sade hon för sig sjelf en dag, sattghon skulle följa honom till verldens ända — ja till fängelse och död, och gifva sitt lif för honom eller låta sin högra hand brinna utan att bliöka dervid, om det kunde vara honom ill nytta; men huru det nu kommer sig, tyckes hennes kärlek mig vara