Aftonbladet – 14 januari 1862, sida 2

fönster. Men, tack vare Gud, det är omöjligt — och jag vill hvarken blitva en idiot af lydnad eller otacksam af undergifvenhet; och derföre tackar jag er ännu en gång för den undervisning ni gifvit mig, för den första glädje jag d-lat med min mor, för de lyekliga stunder jag haft, medan ni spelat för mig och talat med mig om andra länder, hvilka det aldrig skall blifva min lott att få se. Detta är allt hvad jag hade att säga; det är sent och jag har brådtom. . Farväl! jag är glad att jag fick säga detta åt er alla. Hon var borta i ett ögonblick och mrs Redmoåd frågade hvad allt detta vilie betyda. Mary förklarade henne det med få örd, och sedan, vändande sig till Maurice, sade hon med rörelse: Nu, Maurice, kan du väl ej känna dig stolt och harmsen mera? Hon är en kär, älsklig Lady-Bird och jag önskar hon icke vore instängd i en så trång bur. Det vore bättre för henne — och för oss med, tilllade hon inom sig. Sannt, min lilla dufvaX, svarade han, och hvad ville du göra med henne, om du kunde?4 Öppna hennes fängelsedörr och låta henne flyga bort till ett eget, lyckligt hem. Han smålog och lade ett pappersblad framför henne, sägande: 48e här — gör nu upp en räkning för mig åt det der blåskägget på Lifford Grange.4 Hon skrattade och började uppteckna siffror, medan han, stödjande hufvudet i handen, satt och såg på henne, kännande det lugna inflytandet af detta ljufva ansigte och glad att finna huru kär hon var honom. tTjugo guineer får jag det till! utropade hon triumferande.