henne tala annat än bruten engelska, var hon likväl ej begåfvad med madame de Maintenons talang 1 unga, damers hendledning och skulle aldrig hafva styrt S:t Cyr eller beherrskat den store konunsens hjerta.j 4 Och så fortforo dessa lektioneri flera veckor. Mauriee ordnade sina öfriga förbindelser så, att han aldrig behöfde försumma dem. Han var mycket sysselsatt och. vid godt lynne, hans helsa förbättrades dagligen och han var lika öm emot Mary som någonsin. Han talade alltid mycket med henne om Gertrud. Han förklarade för henne att han beundrade denna som ett skapelsens mästerstycke, en typ af älsklighet, en konstnär till själen, ett ideal af skönhet och snille; men att det skulle vara lika oförnuftigt att förmoda, det hans beundran för henne hade något med. kärlek att göra, som att hafva beskyllt honom att vara kär i Titians Flora eller Beatrice Cencis porträtt, derföre att han stått hela timmar försänkt i deras åskådande, elier derföre att han dyrkade intelligens, talang och skönhet både i konst och natur.f8 Mary lyssnade temligen allvarsamt till allt detta och sade att hon tyckte det han dyrkade det sköna alldeles för mycket i allting — att detta var ett slags afguderi, Hvad betydde det, svarade han, om han blott älskade henne mera än någonting annat i verlden?? . På detta argument fann hon intet svar, men hennes panna beskuggades nu ofta af ett oroligt uttryck, och tanken på djupa violetta ögon med ettljus, skimrande ur dem likt en solstråle genom en mörk ärtblomma?, trängde sig pinsamt ofta emellan henne och midnattens, skyar. Man har en viss benägenhet — särdeles i en roman — alt vara orättvis emot demf) som. göra vi.tiga och förstöndiga saker på ett obehagligt sätt, och att klandra obelig