Jag vet ingen, så orubbligt envis, som dui vissa punkten teJa, är hon icke, Maurice?t utropade Gertrud förtjust. Jag känner så väl till uttrycket i hennes ansigte, när någon nalkas hennes förskansningar. Halft tröttande, halft bönfallände, föisvarar hon sina åsigter såsom en vredgad dufva sitt näste. aurice skrattade och såg med ömhet på Mary, som, leende emot sin vilja, saktmodigt sade: Grundsatser — ej åsigter. Nej hör på bara — det hjelper inte. Och hvarför kan inie jag ha mina politiska åsigter. Prat, söta ludy-Bird; du vet mycket väl, alt du ej har några sådana. Det är blott ul motsägelseanda, som du afskyr konungar och heraldik och allt sådant der. Jag vill våga, att om du i stället vore tvungen att sitta tyst och höra republiker, radikala och demokratier prisas, så skulle du vid detta laget vara en afejord aristokrat. sHimlen förbjude det! utropade Maunee. Mrs Redmond såg het orolig upp från sitt ar On rä EN Ne Svari tillkonsilade företrö menniskor emelian. Hvod jog älskar är en ande, höjd öfver fördomen och förinågan utt uppskatta tipgen efter hvad-de äro, ej efter hvad de kailas.t Deuna upplysande förklaring tillfredsställide mrs Redmond fullkömligt och hon slutade i lugn sitt bestyr, som bestod uti alt I lägga ihop ett litet paket med torkade vios iler,, som Gertrud hade lofvat att samma äfton använda -som botemedel möt ör lindrig hosta, öfver hvilken hon beklagat sig. Det