Aftonbladet – 13 januari 1862, sida 2

iimmar? Vår göda mamma har ej ondt a det, vet jag; hon är -för döf att höra de ditupp. ej, jag blir ledsen — du måste gå til sängs och hvila; annars ser du ut som et spöke i morgon — som vålnaden i sista scenen af operan. Operan hade nu blifvit ett hufvudämne för hennes tankar. Han genomgick den ej oftare i sin inbillning än hon. Som hon aldrig i sitt lif varit på en teater, hade hon ett mycket obestämd: begrepp om en dramatisk föreställning ; men det var nog för henne, att det var lans dröm, hans vers, hans mål; librettom var grundad på deras älsklingsballad OO Connors dotter?, och hon sade att hon kunde föreställa sig, huruwvackert det skulle blifvaå att få se den spelad, såsom de brukade spela den, och på samma gång höra hans musik på ett annat språk tolka allt, hvad de brukade känna dervid. Under det hon låg vaken i sitt rum denna natt, lyssnande till tonerna af hans musik nedifrån, och betraktande de lätta skyar, som gledo öfver bimlahvalfvet, kände hon sig förtörnad på sig sjelf öfver att de orden: Sdu är värd hundrade Lady-Birds, tyektes blanda sig med tonerna och stå skrifna på skyarna. Inom fjorton dagar hade Maurice erhållit två eller tre elever i gramnskapet, ochså småningom blef han känd; hans rykte stadgades och han blef ett slags lejon i Lancashire. Han blef ibland bjuden som gäst till någon af de herrgårdar, der Han gaflektioner. Hans fullkomligt gentlemanlika sätt och väsende, hans fördelaktiga utseende, hans kännedom af franska och italienska samt hans verkligen utmärk a och själfulla spel gjorde honom till en allmän favorit hvart han kom,