net ar ArschalsOCM 48 felat Öre och för större stilar beräknas priset efter det tryckeriet, Stora Nygatan N:o 21. STOCKHOLM den 13 Jan. I dagens utländska post finner man en mängd telegrammer rörande den engelskamerikanska konflikten, af hvilka man får en visserligen kort, men ganska intressant redogörelse för den diplomatiska notvexlingen i frågan. I en skrifvelse till amerikanska sändebudet i London, hr Adams, förklarar Förenta Staternas utrikes minister Seward, att kapten Wilkes handlat utan instruktioner, samt uttrycker sin förhoppning, att England skall uppfatta saken i vänskaplig anda då hon skall kunna räkna på, att samma sinnesstämning skall vara rådande å amerikansk sida. Lord John Russell å sin sida betecknar i en depesch den inträffade händelsen såsom ett mot den engelska flaggan föröfvadt våld och hoppag, att denna handling skett utan förbundsregeringens autorisation, enär hon borde veta, att Eugland icke kunde hålla till godo en dylik skymf utan upprättelse. Han uttalar tillika sin förhoppning, att förbundsregeringen skall lemna lämplig upprättelse genom att utlemna de fyra tillfånga tagna personerna till lord Lyons. Hr Seward, som fått en afskrift af denna depeselr sig meddelad, svarar derpå, att engelska regeringen med rätta antagit. att kapten Wilkes hade handlat utan förbundsregeringens uppdrag och skulle finna, alt förbundsregeringen hvarken sjelf tillåter sig eller gillar ett olagligt förfarande. England är berätligadt till samma upprättelse, som Förenta Staterna skulle i dylikt fall vänta sig af en vänskaplig nation. Han visste, att ban. härutinnan blott uttalade Englands åsigter, men då han gjorde detta, representerade han äfven Amerikas grundsatser. Hr Seward åberopar derefter de instruktioner hr Madison säsom statssekreterare år 1804 tillställde det dävarande amerikanska sändebudet i England och tillägger: Om jag i denna sak skulle fälla utslag till min regerings förmån, så skulle jag ställa mig i strid med hennes dyrbaråste grundsatser och för evig tid gifva dem till pris. Förbundsregeringen kan icke förneka rättmätigheten af Englands reklamationer, och hon tillkännagr derföre att fångarna stå till lord Lyons örfogande. Hr Seward uppmanar denne sistnämnde att bestämma tid och ort för deras mottagande. Lord Lyons svarar att han skall öfversända hr Sewards meddelande till engelska regeringen och hafva ett samtal med honom personligen i fråga om de fyra fångarnes mottagande. Andra telegrammer redogöra för några ganska betecknande yttranden af de amerikanska tidningarna under det att frågan ännu var sväfvande, af hvilka man finner, huru den första uppbrusningen i A. erika väl småningom började lägga sig, men tillika ett amerikanarne vid sin eftergifvenhet endast tyckas ha gjort nödvändigheten till en lag, och att agget än:u gror under de försonliga orden. Så yttras t. ex., att långarnas utlemnande skall bifallas såsom en politisk nödvändighet, och detta ännu mer af kuststaterna, än i det inre landet och de vestra staterna, och Lincolns förklaring, att han icke på samma gång kunde föra två krig, anses rättfärdiga hans politik. Den 28 December skritver Newyork Herald: Förbundsregeringen skulle ej ha någon fördel af att qvarhålla hrr Mason och Slidell. Deras utlemnande deremot beröfvar England hvarje förevändning tiil inblandning och gifver Amerika en fordran, som det en gång i framtiden skall utkräfva af Pogland. Härpå svarar Newyork Times, att så länge England betraktar separatisterna såsom krigförande makt, men Amerika anser dem för insurgenter, skola förevändningar till krig alltid ånyo uppstå, och Newyork Herelå kommer fram med det öfverraskande förslaget att i tullstadgan gynna franska varor framför engelska. Sedån det blef bekant att Förenta Staterna beviljat Englands fordran, att fångarne skulle utlemnas, uttalar den engelska tidningen Times sin tillfredsställelse öfver detta resultat. Det är4, säger tidningen, 4en stor seger, ehuru vi icke åter siå på samma ståndpunkt, på hvilken vi befunno ote, innan vi blefvo förolämpade. Det har funnits tider i vår historia, på hvilka vi icke erfarit denna sanna glädjen öfver, att en konflikt blifvit förhindrad genom fredlig öfverenskommelse, Om samma förolämpning hade tillfogats Frankrike, tvifla vi på alt man skulle ha visat samma moderation och samma beredvillighet att antaga den så länge fördröjda upprättelsen. Hvad beiräfe far förbundsregeringens not, med hvilken fångarnas utlemnande är beledsagadt, så förbereda vi oss på att lugnt mottaga ett stort ordsvall, älven om uttryck af förstueket hot och agg skulle förekomma deribland, Det kommer ej an på, huruvida upprättel. sen lemnas med goda manår eller ej; den subsäwtiella ursäkten ligger i fångarnes utlemnÅde. ; Å sin sida yttrar Morning Post: Förbundsregeringen har gifvit efter och lord Lyons förklarar, att ban vill utlemna fånarna åt honom, när och hvarest hanibeagar. Vi antaga, att tillfredsställandet af en fördröjd rättvisa är åtföljdt af de äskade ursäkterna. Kabinettet i Washington har T tillställt lord Lyvuns ett långt memorial. Vi vilja hoppas, att de af förbundsregeringen afgifna förklaringarna icke innehålla någonting sårande; äfvenså hoppas vi, att de ombord på Eugenia Smith anhållna båda passagerarne likaledes utlemnas och-detta på ett för Amerika mindre förödmjukande sätt. Utsigterna för. Enslands homnlls