Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 2

så smakfullt sätt; att Mary stannade för att betndra det. 486 här har nu ditt piano ändtligen kommit?, sade hon sedan. Nu skall jag få höra några af de vackra saker, som sköna damer och stora musikkännare hafva beundrat. De sköna damerna mer än de stora musikkännarney ärjag rädd. Jag var på modet ibland dem och de gjorde mycken affär af mig och mina sånger, men till och med i min konst — som jag dock älskar med passion — är jag för ostadig att kunna nå för: träfflighet. Han for med handen öfver tangenterna och gnolade en melodi, som hade något af en neapolitansk fiskarinnas öfvergifna, sorglösa oregelbundenhet förenadt med det ömmaj, smältande svärmeriet i en tysk romans: 8å vackert det der är!? utropade Mary. SDet är min Lady-Bird, sade han, den sången, hvarom jag skref till dig; som jag komponerade förra året i Neapel. De brukade ropa da eapo?, hvorje gång den sjöngs. Det undrar jag ej på, ty den är diflig och sprittande, men har på samma ång något rörande, en anstrykning af vemod, hvilket jag förinodar måcte utgöra sjelfva fullkomligheten i musik.? Märy?, inföll han hastigt, medan de ännu sutto qvar vid pianot, ?jag har tänkt på en lan, som, om den lyckas, skall sätta mig i stånd att stanna här flera månader utan att blifva en börda för vår goda mor och som äfven kan komma mig till nytta när jag bosätter mig i London. Jag tror, att jag kunde gifva lektioner här i trakten. Tror du ej, att det skulle bli bra? Jag gjorde det Florens ett år.? Mary smålog jakande och mrs Redmond blef intagen i rådplög