Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 2

ningen. Hon framtog en bit papper och hade snart med blyertspenna uppskrifvit namnen på flera unga herrar och damer, hvilka hon sang viniskt hoppades ganska säkert skulle taga lektioner. Förhållandet var också, att det ej fanns någon musiklärare i denna del af landet och bristen derpå hade ofta blifvit beklagad af miss Apiey, som vid alla tillfällen var mrs Redmonds orakel. i Tror du ej, mamma, att du kunde göra. en visit hos miss Apley imorgon och berätta; henne, att Maurice ämnar gifva lektioner? Jag vety att hon mycket gerna ville tala med mamma or skolan och mamma harja ingenting emot att få träffa henne heller. Ja visst, söla Mary, men jag är litet försagd och enfäldig, när det gäller att begära en ynnest.? Maurice rodnade och Marys snabba uppfattning kände genast; att han vår sårad af det uttryck mrs Redmond begagnat, hvarföre hon hastigt inföll: SMen, käraste mamma, vet du att jag kan knappt anse det: som en ynnest. aurices talang är ej af vanligt slag, och fördelen att få taga lektioner af honom i denna aflägåna landsort är snäårare em anhållan än jen skänkt ynnest: Men kanske hon icke vet att hans talang är 6å stor, min söta vän, och om jag säger det. kan hon tro det komma af min partiskhet. För himlens skull, noder! utropade Maurice otåligt, säg ingenting alls om mig. Jag skall sjelf tala med pater Lifford. Men hvad mamma än gör, så puffa ej för mig; det kan jag icke uthärda, Han spelade ett bullrande bravurstycke, som-gjorde slut på all vidare konversation; och tanken på ltelien, på de qvinnor som smickrat honom, de vänner som applåderat