Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 2

en lifligare SEN BE dem emellan, än hon eljest kunde hafva väntat sig, och det var förunderligt huru de båda unga flickor: na under denna tid lefde med sina tankar ibland de scener, personer och föremål, som den unga konstnären beskref; men de gjorde det likväl på ett helt olika sätt. Hans närvaro ibland dem — hans bild alltid klart framstående för hennes själ, var det som af dem intresse i Marys ögon, hvaremot i ertruds det var hans förbindelse med en verld, hvilken hon törstade efter att lära känna, som gaf honom sjelf någon vigt och betydelse. an skref väl; han lefde med artister och lärda personligheter. Han talade om Italien med en entusiasm, som upptände hennes egen. Blotta namnen på de ställen han omtalade var musik i hennes öron, det verkade på den sjelflärda men djupt belästa och svärmiska flickan liksom trumpetens ljud på stridshästen, eller hundarnas skall på jägaren, att få höra om poesien i det verkliga lifvet, om historien i synliga minnesmärken, om religionen i dess mest storartade och majestätiska symboler. Det unga Italiens drömmar om frihet och. Oafhängighet, som vid denna tidpunkt kommo så många hjeriau att klappa, återspeglades i hans vältaliga ord och gaf hans glödande skildringar ett nytt mäktigt intresse. Han hade blifvit förtrolig med konstnärer af alla slag, och flera utmärkta och högt uppsatta personer hade visat honom myeken godhet. ans sträfvanden, hans studier, hans framgångar, hans förhoppningar och farhågor, ang vänskap, tacksamhet, sympatier och intipatier voro alla obestämda, lågande, sycktulla och fantastiska, likasom de kompositioner, hvilka hän tid efter annan utgaf ch hvilka prisades af några och klandrades af andra. ) Det låg geni i allt hvad han komponerade, men ej nog helgjutenhet eller genomförd inspiration att kunna sägas hafva uppnått sann fulländning; men han var kanske