Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 2

. eller att hon betraktade något af hans ömma uttryck såsom försäkringar, att han älskade henne mera än han alltid gjort från sin första barndom eller än hon ville och skulle älska honom till sin dödsstund, äfven om de aldrig skulle bli mera för hvarandra än foriom eller för närvarande. Det var en be-ynnerlig instinkt, som gjorde henne på en sång så förbehållsam och så meddelsam. Hon hade sin hemlighet, i hvilken ingen fick oblanda sig; men att tala om honom med någon utom hennes mor (som på sätt och vis var hennes andra jag) var en outsäglig glädje. T Och Gertrud hade också en synnerlig förmåga att mera framtvinga än vinna förtroende. Hon frågade med en klokhet — inträngde i ett ämne med en ihärdighet, som det var nästan omöjligt att undkomma. Hon var omedvetet listig med all sin lekfulla framfusighet samt alltid på sin vakt, då hennes intresse väcktes. Maurices anspelning på henne sjelf och det slags hyllning den innehöll hade smekt hennes inbillning. . Den påminde henne om deras tordna förtrolighet, och hon var d missbelåten med tanken, att han bibehöll ett slags aktningsfullt minne deraf, med en anstrykaing af någonting romaneskt, hvilket icke i ringaste mån tycktes komma i strid med den böjelse han tycktes hysa för sin barndoms lekkamrat. Det blef en afgjord sak att hon skulle läsa hans bref — och att på detta sätt lära känna en person, deri 1 någonting eget, som slog an på hennes fantasi. Hennes utläggningar at dem försågo Mary med mera pikanta materialier till hennes svar, än hon eljest skulle ha funnit. Yen alltid samvetsgrann inledde hon alltid sådana anmärkningar med 4lady-Bird tyckert eller Slady-Bird säger.4 Det föreföll henne, som omshonjpåjdetta sätt kunde lättare höja sig till hans närvarande sinnesstämning och som om de. sinnrika, kommentarier öfver hans beskrifningar på Italien och sällskapslifvet, hvilka RSK dikterade, vidmakthöllo