Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 2

jag var för fattig att kunna resa dit. Han og fram sin anteckningsbok ur fickan, jorde några Beräkningar med blyertspenan och sade derpå att han ämnade resa ill Rom på ett par år, och att om jag unde genast göra mig i ordning att följa ned, skulle han taga mig med sig, för att hjelpa honom med några litterära bestyr, -om han hade, samt att han skulle lemna mig ledighet och törskaffa mig tillfälle att rortsätta mina musikaliska sfudier. Dee sade, att han talade härom lika enkelt, som om frågan varit om att taga mig med sig ull Richmond eller Birmingham på en dag. Du kan lätt föreställa dig min rörelse, då anbudet gjordes mig, och hvilken blandning af smärfa och glädje som betog mig. Jag kände, att jag ej kunde tveka, och likväl, att resa utan att få se dig, utan att höra någonting från dig! Men jag visste, hvad du skulle säga, hvad du och din älskade mor skulle känna, och jag samiyekte — och vidtog i största hast de nöd vändiga förberedelserna. De voro mycket vänliga mot mig vid kyrkan, då jag så plötsligt lemnade min. plats. Jag känner mig blyg vid tanken på en så lång tete å tete med herr d Arbery. Jag hoppas att han ej skall finna mitt sällskap alltför ledsamt. Jag har så lite att tala om, utom med dem, med hvilk jag tänker högt, såsom med dig och Dee. afton, då du väntar mig vid den gröna porten, är jag på väg till Italien. Ack, Mary, tanken derpå gör mig olycklig! Jag hoppas, att du ej skall anse mig Kärleks-. ös. Du skall ej finoa mig likböjd, om du: såge de kyssår, jag trycker på detta papper, och de tårar, som falla derpå. Jag skall dhid bära kring min hals hvad du gaf mig, när vi sist skildes åt. Gif din mor en af dina ljufva kyssar på mina vägnar. QO att. jag kunde tryeka er båda till mitt hjerta! Brukar Lady-Bird nägonsin omfamna: lig numera? Hön var ej högdragen, då si spelåde pjeser tillsammans. Men om jeg