Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 1

LADY-BIRD) LADY BEGKROKNA FULLERTON. En benägenhet för ledsnad, förenad med en först efter eggelse af äfven det vanligaste slag, är en sjukdom hos vissa sinnen, och det finnes blott ett botemedel deremot. Kalla det hvad man vill: sjelfuppfostran, icke ör denna verld, men för den kommande; — att förstå lifvets uppgift; — att uppfatta och beslutsamt sträfva efter fullkomligheten; att försaka drömmen om sällhet på jorden och i samma stund vinna dess väsende; att hafva insatt sitt kapital i en annan verld och dagligen erhålla den oväntade räntan derpå här i denna; sådan är den underbara alkemi, som Gud utöfvar, och hemligheten af så mångas lott, hvilken verlden förundrar sig öfver och aldrig lär att fatta. 0O, huru skön Itaigten just nu är!4 utropade Mary, då de fingo i sigte allmänningen, hvilken lyste som smält guld i den nedgående solens strålar, medan den egendomliga doften af blommande ginst tillfördes dem af aftonvinden. Grupper af mörka barrträd reste sig ur detta hat af gula blommor, och långt bort i fjerran skymtade man blånande höjder och massor af väldiga skogsväd. Du har vingar vid fötterna, tror jagt, utropade Gertrud, då Hennes följeslagerska leinnade henne efter sig, medan hon stannade för att plocka de fjäderlika bollarna aren utblommad lejontand. Hvad ämnar du göra, lady? — hvilken besyänerli bukett du plockat! on andades på den genomskinliga. glo ör a de lätta frödunen flögo omkring åt allå uJag håller på att förutsäga min framtir. Vänta ett ögonblick— jag ser dem ännu. ) Se A. B. n:ris 2 och 3